Ovanligt lugna Bring Me The Horizon har publiken i sin hand
Uppdaterad 2015-09-14 | Publicerad 2014-06-26
NORRKÖPING. Sheffieldgruppen är beviset på att det faktiskt går att slå sig ur den annars så fyrkantiga metalcorelådan.
Att ensemblen har gjort detta bland annat genom att byta ut den sjövilde livegitarristen Jona Weinhofen mot keyboardisten Jordan Fish är emellertid inte bara av godo. För nog saknas australierns galna hyss på scen, likt en extra förstärkning av musikens otyglade och omtumlande genrepyttipanna.
Att Bring Me The Horizons knappa timme i eftermiddagssolen går hem är dock klart. Publiken gör precis det Oliver Sykes ber om – låt så vara att ”Braveheart”-rusa mot varandra eller springa runt i ring – till tonerna av exempelvis ”The house of wolves”, ”Diamonds aren't forever” och ”Go to hell, for heaven's sake”.
Summan är energisk och uppiggande, även jag har sett combon mer taggad än så här.
Nöjesbladet - Nyheter om kändisar, musik och film |