Så ska Bad Religion ses!

Punkrockarna i sitt rätta element

GÖTEBORG. Det finns bara ett problem i punkrockarnas premiär av sina Sverigegig i sommar:

Det liknar inte deras andra Sverigegig i sommar.

På torsdag spelar Bad Religion på Gröna Lund och på fredag på Storsjöyran i Östersund. Som uppvärmning för dem, och resten av Europaturnén, har denna klubbspelning tryckts in. En gravt utsåld fest för knappt 400 personer.

En annorlunda konsert

Känslan är tydlig och tråkig att meddela:

Det är så här man ska se dem. Det är en ynnest att få göra det, omgiven av de mest hängivna. Det lär bli en väldigt annorlunda konsert när de spelar bland sockervadd och karuseller på torsdag.

Samtidigt är det en mer udda upplevelse för fansen än för bandet. Sångaren Greg Graffin verkar oberörd, men ler kapitulerande inför allsången i ”Come join us” och ”Fuck armageddon … this is hell”.

Alla får sitt - nästan

De följer sin inkörda setlista, där låtarna är från hela den 31-åriga albumkarriären. Alla får sitt (utom han som skriker efter det experimentella fiaskot ­”Into the un­known” från 1983):

Gammalt & nytt

På golvet jublas det mest för 80-talister som ”Do what you want” och ”No control”. På scenen verkar det vara roligast i delarna från nya ”True north”. I mitt huvud är det gött att få höra det lilla metalpunktalet ”Sinister rouge” från 2004.

Greg Graffin sjunger med de lugna, sakliga gesterna hos en som försöker förklara något för någon som inte förstår särskilt bra. Basisten Jay Bentley är lika mycket frontman som frontmannen, medan Brooks Wackerman piskar livet ur sina trummor och in det i låtarna.