Halvklar vision

The nomad soul, eller Omikron som spelet heter utomlands, har hypats enormt. Speciellt för David Bowies och hustrun Imans medverkan, men också för den avancerade spelvärlden där datorfigurerna lever sitt eget liv. Och visst, med viss rätt. Utan en aning om varför och vad du ska göra sänds du till en staden Omikron i en parallell dimension. Bowies och Reeves Gabriels soundtrack sätter verkligen den rätta mörka stämningen i den depraverade skuggvärlden. Jag ryser redan i ledmotivet. Och att kliva ut från en skum bar efter att ha misslyckats att förhindra ett mord - och finna att den neonblinkande natten har blivit till blek gryning ger en sällan upplevd närvarokänsla. Men Omikrons värld känns inte riktigt färdig. Det är egentligen ett pusseläventyr utan speciella finesser. Och de tekniskt halvtaskiga striderna och fightingscenerna är en besvikelse. Men The nomad soul är en vision av hur levande spelen snart kan vara.

Henrik Rudin