Metodisk slakt i mediokert spel

Så många får Resistance: Burning skies

helskärm

Resistance: Burning skies

Från 18 år

449 kr

Action

Medmänsklighet.

Knappast något som actionspel, eller spel överhuvudtaget, lägger särskilt stor vikt vid. Därför känns det ganska märkligt när brandmannen Tom Riley stannar upp, böjer sig ned över en skadad kollega för att plocka upp och bära ut honom genom ett brinnande lager i inledningen av ”Resistance: Burning skies”.

Det är givetvis djupt deprimerande att jag är förvånad. En brandman är tränad att släcka bränder och rädda liv, och det är dumt att tro något annat om dessa eldsjälar. Men vi vet ju hur det är med spelhjältar – de brukar starta bränder och släcka liv.

Och Riley tvingas snart föra den facklan vidare. Några timmar senare har han dödat hundratals utomjordingar i tråkiga arenastrider, sprungit längs bräckliga balkar i förutsägbart förstörda omgivningar och omsorgsfullt suddat ut de spår av originalitet som upptakten hintade om.

”Burning skies” låter mig förvisso rädda fler människor under spelets lopp och försöker samtidigt måla upp Riley som en vanlig familjefar, men misslyckas samma sekund som han plockar upp spelseriens ikoniska Bullseye-vapen och metodiskt börjar slakta.

Det finns en ansats att skildra medmänsklighet. Men utvecklarna har inte de redskap som krävs för att gestalta något så bräckligt och vackert på ett trovärdigt sätt. ”Burning skies” är tvärtemot ett karaktärslöst, urvattnat och hopplöst mediokert spel.

Och det är inte tillräckligt för att jag ska förbarma mig över det.