Sov – och du blir bättre på tv-spel

Kristofer Ahlström

Det finns personer som lever i en drömvärld.

Det finns personer som lever i verkligheten.

Och så finns det de som lyckas kombinera den första med den andra. De är förmodligen också jäkligt kompetenta med en handkontroll.

”Drömmer robotar om elektriska får?” frågade sig sci fi-författaren och filosofen Philip K Dick i boken som sen blev filmen ”Blade runner”.

En intressant följdfråga blir då: ”drömmer tv-spelare om elektroniska spel?”

Svar: ja, men bara om man är duktig på dem.

Det är till och med vetenskapligt bevisat.

På det brasilianska forskningsinstitutet Edmond and Lily Safra international institute of neuroscience gjordes tester på 22 deltagare. De fick spela klassiska monsterdödaren ”Doom” en timma innan läggdags. Sedan mättes och analyserades två faktorer: vad de drömde om, och om deras resultat i spelet förbättrades nästkommande dag.

Sambandet var odiskutabelt: redan efter undersökningens andra natt hade de personer som drömde om ”Doom” blivit mycket skickligare – mätt i antal dödade fiender, egna förlorade liv, hittade hemligheter, och så vidare – på spelet nästa dag.

Vad som händer är alltså att hjärnan samlar alla bild- och ljudintryck den bombats med under dagen. När du sen sover och drömmer – i slutstadiet av sömncykeln, den som kallas REM-sömn – behandlar och sorterar det undermedvetna de minnen du skrapat ihop i vaket tillstånd.

Personer som hårdpluggat inför ett prov dagen innan känner igen det här fenomenet: det som är en enda röra innanför pannbenet på kvällen är oftast mycket lättare att förstå på morgonen.

Samma sak med tv-spel.

Ett annat experiment utfördes av Robert Stickgold på Harvard medical school. Då med ”Tetris”. Efter ihållande rundor med pusselspelet började försökspersonerna drömma om att sortera fallande block.

Resultatet var även här entydigt: de som bara fortsatte spela ”Tetris” blev inte bättre på det. Men de som sov, drömde om det och sen spelade igen förbättrade avsevärt sina resultat.

Jag drömmer ofta om tv-spel. Säkert varannan natt. Jag vågar knappt tänka på hur många sovtimmar jag vandrat i ”Fallouts” sönderbombade ödelandskap, eller längs med tågrälsen i ”Uncharted 2”.

Men jag säger inte att det är mina drömmar om tv-spel som gör mig så bra på dem att jag får betalt för det.

Det är vetenskapen som säger det.