Slampig splatter

Kristofer Ahlström

Det finns spel som trycker upp behagen i ansiktet på dig från första sekund.

Spel som inte lämnar något åt fantasin, utan bara oblygt vräker säljargument som dåliga raggningsrepliker över dig. Vad du ser är vad du får. Varken mer, varken mindre.

”Left 4 dead”-serien kan inte sägas tillhöra den svårflirtade kategorin. Det är slampigt dumt – sammanfattningen ”skjut zombies som rusar mot dig” är långt ifrån orättvis – men det hycklar inte med det heller. Gillar du att skjuta horder av framrusande zombies så gillar du ”Left 4 dead”.

Saknar man Xbox Live-konto är spelet däremot i det närmaste värdelöst. Det är först via uppkopplat samarbete med tre medsoldater som free for all-orgien av skottsalvor, kroppsvätskor och ordergivning i panikfalsett visar sin briljans. Det gör också att upplevelsen av spelet är helt beroende på vilka medspelare du får. Att för fjärde gången behöva rusa tillbaka genom halva banan för att hjälpa PimpCup_88 klättra upp för en stege ger spelet en rejäl törn. För att inte tala om alla frustrerande gånger man ligger hjälplös på marken, mobb­omringad av blodlystna odöda eftersom ens vapendragare irrat sig vilse någonstans i en ­lagerlokal.

Upplägget på banorna är samma A till B-rush som förut och över huvud taget är förändringarna få: några nya tillhyggen att drämma i huvudet på en zombie, annars inget att tala om. Det krävs en skicklig lögnare att påstå att det här är en uppföljare.

Men det är å andra sidan mer av samma splatter­stoff som gjorde ”Left 4 dead” till fjolårets bästa spel.