Fyra av de bästa spelen någonsin
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-26
PLATTFORM Jag hade glömt hur det känns att få ett extraliv.
Att dansa mellan spikar och grälla robotar som om hela världen hängde på det, att väga varje steg på guldvåg eftersom minsta misstag kan skicka en tillbaka hela vägen till banans början, att inse att de där extraliven faktiskt är det enda som står mellan en själv och game over-skärmen. Alla invanda beteenden som evolutionen sedan länge asfalterat över.
Nu har det blivit dags att bryta upp den där asfalten.
Om nostalgi är ett gift så är ”Sonic classic collection” botemedlet. Samlingen som får mig att inse att min barndomskärlek till de här spelen inte varit någon efterkonstruktion. Att det inte bara varit av ren reflex som jag alltid sagt att Sonic-sviten till Mega drive är tidernas främsta 2D-plattformare.
Jag har nämligen haft rätt. Hela tiden.
Egentligen är det här inte ens en särskilt välgenomtänkt satsning. Det brukar ju inte bli det när Sega gräver i sin virtuella guldreserv bara för att de kommit på ännu ett format att konvertera sina klassiker till. Här finns fyra av världshistoriens bästa spel, men frånvaron av betydligt mer exotiska ”Sonic CD” och ”Chaotix” är svår att begripa. Upplösningen är inte densamma som originalspelens, vilket kan få grafiken att se konstig ut. Sparfunktionen är lite väl sträng. Det händer att bilden hackar.
Ändå är spelen i grunden så gudabenådat briljanta att man som vanligt förlåter varenda snedsteg.
Sonic har fått många extraliv vid det här laget.
Till skillnad från mig har han förtjänat varenda ett.