Realtidsstrategin tagen till 10-talet

helskärm

Nostalgi är en stark känsla. Men det är inte längtan efter det förflutna som får mig att le när jag efter en minut i betaversionen av ”Starcraft II” får mina mineralsamlande probes rivna i stycken. Det är vetskapen om att utvecklaren Blizzard äntligen har tagit realtidsstrategin in i 10-talet.

Idag, tolv år efter att ”Starcraft” släpptes, spelas fortfarande matcher i direktsänd TV i Sydkorea. Det vittnar om hur älskat originalet är, men framförallt om den än idag oöverträffade balansen i ett av 90-talets bästa spel. Under tiden som gått sedan det släpptes har genren rört sig mot allt snabbare strider och mindre resurshantering och basbyggande. Blizzard har modet och musklerna att helt ignorera utvecklingen. I ”Starcraft”-land har inget hänt och de kommandon jag hade i ryggmärgen 1998 fungerar än.

Spelsystemet är på ytan förrädiskt likt sin föregångare, men här finns också förändringar. De tråkigaste enheterna har rensats ut. In dundrar jetpackförsedda hit-and-run-trupper, kolosser på spindelben och dödliga nya krigslister. Zergs har till exempel en lömsk taktik som gör att de kan förflytta stora truppstyrkor under marken med hjälp av en väldig tunnelmask.

De starkaste intrycken från det just nu pågående beta-testet är annars den benhårda satsningen på tävlingsaspekten av spelet. Många funktioner ligger ännu vilande, men rankingsystem, filmade repriser av spelade matcher och en onlinetjänst som gjord för hårda multiplayermatcher bådar gott. Det verkar som att koreanerna inte har övat förgäves.

Mitt i all glädjeyra över ett spelbart livstecken står det ändå klart att Blizzard har valt den säkra vägen. Samma raser, samma taktiker. Balans framför nytänkande.

Det är svårt att inte längta efter exempelvis en ny ras, även om det skulle ta ett tag att lägga till. Tålamod är ju som bekant ingen bristvara bland ”Starcraft”-fansen.