Lever inte upp till förväntningarna

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-14

Sommaren 2005 var det nära att hela E3 – spelvärldens högmässa – överskuggades av något som hände på var mans Xbox 360. Från ingenstans släpptes en demoversion av ”Lost planet”. Det var det hårdaste, snyggaste och mest överväldigande många av oss hade sett.

Fem år senare har den förlorade planeten, lagom till uppföljaren, råkat ut för växthuseffekten och blivit en djungel istället för ett isblock. Jun Takeuchi står dock fortfarande vid rodret, och det blir snart uppenbart att ”Lost planet 2” har skapats av samme man som utan att tveka lät ”Resident evil 5” genomsyras av en syn på Afrika som inte hade känts fräsch om så spelet hade släppts ett århundrade tidigare.

Man förstår inte hur karln tänker.

Varför misslyckas handlingen i ”Lost planet 2” med att förklara de mest grundläggande saker (som till exempel vad man vill uppnå eller vem man är)? Varför förlitar sig spelet på de mest underliga kontrollösningar? Varför delas skärmen upp i fyra rutor när man är två som spelar?

En annan sak Jun Takeuchi visade i ”Resident evil 5” var hur bra han är på bossar och samarbetslägen – och det är här ”Lost planet 2” skiner. Att bekämpa monster stora som skyskrapor tillsammans med tre vänner är förstås fantastiskt – men aldrig så fantastiskt att jag glömmer alla spelets problem.

Så isen må ha smält. Men ”Lost planet 2” känns långt ifrån lika hett som sin föregångare.

Johan Martinsson

ANNONS