Fastnaglande om gäng- rivalitet och djuprotad ära

Kristofer Ahlström

Jag vet fortfarande inte om ”Yakuza 2” är ett bra spel.

Det är mycket möjligt att du inte tycker det.

Laddningstiderna är en irriterande klåda, kameran är minst sagt nyckfull, sidouppdragen sega. Och det märks att det har två år på nacken sedan premiären i Japan.

Men samtidigt är det en fastnaglande berättelse om gängrivalitet och djuprotad ära. Med karaktärer som känns äkta och – trots de tekniska bristerna – mänskliga. För att vara på säkra sidan har Sega sen friterat allt i en våldsam soppa där det inte hör till ovanligheterna att smasha motståndarnas ansikten i brinnande soptunnor.

Jag gillar det. Men jag dömer ingen som säger emot.