Från älskvärt till hjärndött

Uppdaterad 2012-10-09 | Publicerad 2012-10-08

Capcom drar skam över sin älskade skräckserie

Action Jag ser glimtar av det.

I den mörka, regniga kyrkogården där man kan slinta ner i en vattenfylld grav om man inte är uppmärksam. När man barrikaderar sig i en bar, omringad av halvkomposterade människor som dunkar sina slappa lemmar mot fönstren. Sekunden då man äntrar en nedsläckt, tom festsal som i stilla majestät tycks... andas.

Jag ser glimtar av ”Resident evil” i ”Resident evil 6”, men de dränks av ett närmast konstant muller av explosioner, helikopteranfall och rasande byggnader.

Snyggt, snabbt och svindlande

Vad som tidigare var en älskvärt korkad spelserie har slutligen blivit en komplett hjärndöd sådan.

Och Capcom har sannerligen ansträngt sig för att riva upp hela fundamentet. ”Resident evil 6” har fyra olika kampanjer som var och en klockar in på ungefär sex timmars speltid. Alla är de knökfulla av svindlande påkostade mellansekvenser, enorma bossfajter och snygg action. Kampanjerna drivs framåt i ett rasande högt tempo, och får det digra karaktärsgalleriet att framstå som en grupp bestyckade intervallöpare.

Andemeningen: det här är blockbustern som gör smulpaj av alla andra blockbusters.

Räddas inte ens av co-op

Tyvärr märks det ganska snabbt att det här inte är den enda vision som Capcom faktiskt haft med spelet. Att handlingen är helt ointressant, uselt skriven och pinsamt ologisk är ingen överraskning, men att kameran är så fladdrig och vapnen känns så trista är en kalldusch för alla oss som älskar de tunga striderna från fyran och femman. Spelet är en enda grotesk röra av quick time events, motorburna jaktsekvenser och fiender som aldrig ger upp – ens om man mosar dem med en gigantisk diamantborr. Dessutom är den plötsliga speldöden aldrig långt borta. Råkar du stå på fel plats vid fel tillfälle kan du få en sladdande polisbil över dig.

Inte ens det hyfsade co-op-läget kan rädda det här hafsverket – inte när speldesignen är så spretig, ofokuserad och otillfredställande.

Det säger en del att man jublar av lycka varje gång man stöter på ett pussel, hur oinspirerat det än må vara.

Att spela ”Resident evil 6” är som att befinna sig på ett stökigt party med en massa odrägliga människor och plötsligt få en glimt av en så mycket bättre fest genom nyckelhålet i en låst dörr.

Synd bara att Capcom tycks ha slarvat bort nyckeln för gott.

Jonas Högberg

ANNONS