”Den mest intensiva spelupplevelsen - i mitt liv”

Alfred Holmgren

Alfred Holmgren sammanfattar årets E3-mässa

LOS ANGELES. E3 – världens i dubbel bemärkelse hetaste spelmässa – lider mot sitt slut.

Svettiga och lyriska stapplar vi ut i det kaliforniska solskenet efter fyra dagar av knäckande läckra spelpresentationer.

Med oss har vi dessa tio trendspaningar.

VIRTUAL REALITY SNART VERKLIGHET

Vi tänker inte påstå att virtual reality är allt du någonsin drömt om.

Det vore nämligen en underdrift.

Tyvärr hann vi varken testa (numera Facebook-ägda) Oculus Rift eller Valves vr-headset på E3. Ställde man sig i Rift-kön under mässans sista dag lär man stå kvar där när E3 öppnar nästa år. Men Sonys Project Morpheus – en experimentell vr-tillsats till Playstation 4 som kanske aldrig ens kommer släppas – var i dubbel bemärkelse så omvälvande att resten av det färgsprakande mässgolvet kändes lika grådaskigt som en svensk septemberdag. Den i särklass mest intensiva spelupplevelsen på E3 – eller någonsin, för den delen.

NINTENDOS REVANSCH

Köpte du Playstation 4 istället för Wii U i tron att Nintendo redan är uträknade?

Isåfall hoppas vi att du sparade kvittot.

När Nintendo säger att de har en stark speluppställning på gång brukar det betyda i trakterna ett–två spel. Därför var det en smärre chock när de på E3 smällde upp ett veritabelt smörgåsbord av potentiella topptitlar till Wii U: ”Yoshi’s woolly world”, ”Splatoon”, ”Mario maker”, ”Kirby and the rainbow curse”, ”Hyrule warriors”, ”Star fox”. Plus tredjepartstitlar i ungefär samma toppklass: ”Bayonetta 2” och ”Xenoblade chronicles X”, samt – förstås – ”Super smash bros”.

Och som Jonas Högberg konstaterar på vår trailerblogg Speltuben: om det obegripligt läckra nya ”Zelda”-spelet verkligen släpps 2015 så kan vi lika gärna hoppa över resten av 2014 här och nu.

FRAMTIDENS GRAFIK

Ifjol fick fick nästa generations konsoler.

I år får vi nästa generations grafik.

Det är en naturlag i spelvärlden att den första vågen titlar till en ny konsol omöjligen kan uppvisa samma grafiska mognad som de efterföljande. Därför är det också först nu, i takt med att utvecklarna verkligen börjar få grepp om Xbox One och Playstation 4, som de verkliga visuella underverken gör sin debut. Och också därför som ”Bloodborne”, ”Assassin’s creed: Unity”, ”Uncharted 4” och ”Batman: Arkham knight” får ”Knack” och ”Ryse” att se ut som något från Retrospelsmässan.

BLÅGUL BRILJANS

En gång i tiden var det en hisnande tanke att ett Playstation-spel kunde vara utvecklat i Sverige.

2014 är vi så vana vid att ligga i spelvärldens frontlinje att inte ett enda ögonbryn höjs när svenska spel lyfts fram som trumfkort av Sony och Microsoft på deras presskonferenser.

Och det säger en del att årets E3 – trots ”Star wars: Battlefront”, ”Mirror’s edge”, ”The division”, ”Minecraft: Playstation Vita edition” och ”Magicka 2” – ändå var något av ett mellanår för Sverige på världens viktigaste spelmässa.

DE FÖRLORADE SPELEN

Ifjol fick vi beskedet att ”The last guardian” – andliga uppföljaren till mästerverken ”Ico” och ”Shadow of the colossus” – lagts på is.

I år fick vi beskedet att det inte längre ligger kvar där.

Var det istället befinner sig har vi ingen aning om, men det solade sig åtminstone inte i den kaliforniska solen tillsammans med resten av Sonys storspel.

Ett öde det tyvärr delade med monstertitlar som ”Resident evil 7”, ”Fallout 4” och – som traditionen bjuder – ”Half-life 3”.

HOTET FRÅN ÖST

I mars utsåg vi ”Dark souls II” till Playstation 3- och Xbox 360-erans bästa spel.

Samtidigt var utvecklarna From Software i hemlighet upptagna med vad som kan bli Playstation 4-erans motsvarighet.

”Bloodborne” delar inte titel med ”Souls”-serien, men släktskapet går inte att ta miste på. Skillnaden är dock att det den här gången förlagts till en gotiskt dimdränkt spelvärld som är något av det mest sinnessjukt vackra vi sett.

Och då var det ändå bara en dunkel droppe i den uppsjö av potentiellt makalösa japanska spel – ”Super smash bros”, ”Zelda”, ”Scalebound” – som översköljde E3:s mässgolv.

INDIEDOMINANS

Det börjar bli en nästan parodiskt sliten klyscha att påpeka att indiespelen plötsligt är en maktfaktor i konsolkriget. Därför kom det knappast som någon större överraskning att de i år hade samma självklara plats på presskonferenser och i montrar som sina betydligt mer påkostade – och ofta tråkigare – AAA-storebröder.

Men kanske fick vi även en föraning av nästa stora maktskifte på E3. För tack vare titlar som ”No man’s sky”, ”Hyper light drifter” och ”Inside” – danska Playdeads första spel sedan mästerliga ”Limbo” – börjar indiespelen bli så stora att de äter upp de ”riktiga” storspelens spaltmeter.

Inte minst i Nöjesbladet.

UPPFÖLJARE, UPPFÖLJARE, UPPFÖLJARE

Det pratas mycket om innovationerna i spelbranschen, i synnerhet i samband med ett stort generationsskifte i stil med det vi upplevt det senaste året.

Fast ärligt talat är det nog mest spelbranschen själv som pratar om hur innovativ den är. För oss andra är det tämligen uppenbart att de kommersiellt säkra korten är lika centrala som de alltid varit. Blickar man bortom indiescenen är nämligen E3 en enda enorm mosaik av mer eller mindre fyrkantiga uppföljare.

Inte för att vi klagar – inte så länge uppföljarna ifråga heter saker som ”Little big planet 3”, ”Uncharted 4”, ”Bayonetta 2”, ”Halo 5”, ”Sherlock Holmes: Crimes & punishments” och ”Metal gear solid V: The phantom pain”.

REMAKES OCH REBOOTS

Vi blev anklagade för tjänstefel när vi inte toppade Spela-sajten med nyheten att ”Grim fandango” får en hd-remake till Playstation 4 och Vita.

Det kanske låter drastiskt, men det finns en poäng i påhoppet. Att Tim Schafers 90-talsmästerverk till slut får ett extraliv är nämligen en nyhet av episka proportioner – åtminstone för alla som är gamla nog att minnas äventyrsspelens storhetstid.

Förmodligen är det ännu färre som minns ”Panzer dragoon”-skaparen Yukio Futatsugis ”Phantom dust”, vilket gör remaken till Xbox One desto modigare.

Och alla mainstream-gamers kommer ju ändå vara för upptagna med remaken av ”Halo 2” för att hinna klaga.

TÅLAMOD, TACK

E3 2013 handlade om nästa generation.

E3 2014 handlade om nästa år.

Till slut stod det en nästan upp i halsen, allt fokus på spel som vi knappt fick en glimt av, helt enkelt eftersom de inte kommer vara redo att släppas förrän (förmodligen sent) under 2015.

Å enda sidan kan det tyckas taskigt av speljättarna att fresta oss med spel vi inte kommer få lägga händerna på förrän om ett och ett halvt år.

Å andra sidan är det precis lika taskigt av oss att rapportera om dem på det här uppslaget.