Nintendos smash-hit utklassade allt annat

Alfred Holmgren

Aftonbladet Spela utser 2014 års tio bästa spel – från Smash bros till Child of light

1. Super smash bros

WII U

Förlåt oss, ”Smash bros”-fans.

Vi vet att många av er vägrar erkänna något ”Smash bros”-spels existens sedan 2001 års sublima ”Melee”, att ni ser varje ny del sedan dess som ytterligare ett led i Masahiro Sakurais kampanj för att ”förstöra” serien.

Det är inte det att vi nödvändigtvis säger att ”Super smash bros” till Wii U är ett bättre spel än ”Melee”. Vi säger bara att det är bättre än precis alla andra spel som släppts i år.

Det är talande att inte ens ”Dark souls II”, enligt vissa hela det senaste decenniets bästa spel, lyckades rå på Soras och Namcos finkalibrerade beat ’em up-kalabalik. Om så Nöjesbladet var tjockt som Bibeln hade vi ändå inte fått plats att lista alla fantastiska features, banor, karaktärer och ögonblicksbilder som ”Super smash bros” till Wii U gett oss.

Själv säger Masahiro Sakurai att denna monumentala krafturladdning förmodligen markerar hans sista ”Smash bros”-spel.

Ni får förlåta oss om vi inte jublar.

2. Dark souls II

Playstation 3, pc, Xbox 360

Vi får ibland höra att vi på Spela är för generösa med femplussarna jämfört med Nöjesbladets övriga redaktioner.

Vissa år är det lite mer oundvikligt än andra.

Till exempel de senaste nio.

Egentligen har hela den föregående generationen varit ett enda långt femplusfyrverkeri. Men passande nog nådde den sin absoluta peak först i år, parallellt med att facklan definitivt lämnades över till en ny generation konsoler och spel.

Inte för att spelen till Xbox 360 och Playstation 3 generellt sett var bättre än tidigare i år. Utan för att just ett enda av dem var bättre än något annat någonsin varit.

3. Dragon age: Inquisition

Pc, Playstation 4, Xbox One, Playstation 3, Xbox 360

Vi behövde inte ställa väckarklockan imorse.

Vi visste ju att mobilen ändå skulle börja surra och larma som aldrig förr i samma ögonblick som Nöjesbladet nådde handeln – och det gick upp för Spelsveriges alla hatmailande rättshaverister att vi inte utsett ”Dragon age: Inquisition” till årets spel.

Drygt fyra år efter den hårt kritiserade föregångaren, och två år efter att medgrundarna Ray Muzyka och Greg Zeschuk hoppade av Bioware, var förväntningarna på ”Inquisition” i princip nollställda. Men det färdiga femplus-resultatet är så vidunderligt vackert, och nästan oöverskådligt episkt, att det får allt annat i genren att se ut som ”Pac-man”.

4. The walking dead, säsong 2

Pc, Mac, Playstation 3, Xbox 360, Playstation 4, Xbox One, Playstation Vita, IOS, Android

Telltale har haft tonvis av chanser att toppa 2012 års bästa spel – deras eget ”The walking dead, säsong 1”. Men bara en gång har de ens kommit i närheten av att lyckas. Den andra säsongen av deras mästerverk var kanske inte ett riktigt lika utmattande hårt slag i magen som den första. Men med tanke på den mentala ärrvävnad föregångaren lämnade efter sig kanske vi borde vara tacksamma för att vi hunnit höja garden i förväg den här gången.

5. Sherlock Holmes: Crimes & punishments

Xbox One, Playstation 4, pc

Var glad att du läser den här texten.

Annars är nämligen risken stor att ett av modern tids mustigaste äventyr helt hade gått dig förbi.

Ukrainsk-irländska indiestudion Frogwares stundom briljanta ”Sherlock Holmes”-svit har stadigt förbättrats ända sedan 2002, men ändå lyckats undgå mellan 99,9 och 99,99 procent av spelpubliken. Förhoppningsvis förändras det för gott i och med ”Crimes & punishments” – vars bländande grafik och högpolerade spelmekanik skiner alldeles för starkt för att kunna döljas i underjorden.

6. Mario kart 8

Wii U

För många spelserier blir betygen allt lägre i takt med att siffrorna efter titeln blir högre. ”Mario kart 8” är egentligen seriens elfte del om man räknar in arkadversionerna. Ändå har Nintendo aldrig varit längre ifrån att få slut på idéer. I ”Mario kart 8” höjer de ribban med ett så rejält ryck att resultatet hade kunnat vara årets allra bästa spel – om det inte vore för att en av Nintendos nya idéer var att plocka bort de oumbärliga battle-banorna.

7. Bayonetta 2

Wii U

Köpte du specialversionen av ”Bayonetta 2” kan vi bara gratulera. Då har du nämligen världens bästa actionspel i din ägo. Tyvärr syftar vi inte på den brutalt efterlängtade uppföljaren i sig – utan på den än idag oöverträffade föregångaren, vilken Nintendo placerade som ett platinapläterat körsbär ovanpå den bloddränkta sockerchock som är Bayonettas comeback. Vi har våra synpunkter på nymodigheterna i ”Bayonetta 2”, men så länge umbrahäxan levererar spelvärldens snitsigaste strider förtjänar hon en plats på den här listan. Även om spelen hon medverkar i är så småperverst pinsamma att genusglasögonen immar igen.

8. Hearthstone: Heroes of Warcraft

Pc, Mac, Ipad, Android

Vår egen Magnus Eriksson liknade ”Hearthstone” vid ”schack på speed” i sin recension. Det återstår att se om Blizzards hysteriska taktikspel blir en lika slitstark klassiker som sin analoga kusin. Men med mer än 20 miljoner spelarkonton och en sprakande turneringsscen har ”Hearthstone” lämnat ett välförtjänt djupt avtryck i e-sportvärlden – innan mobilversionen ens hunnit lanseras. Som om Blizzard behövde fler chanser än ”Heroes of the storm”, ”Overwatch” och ”Starcraft II: Legacy of the void” att hamna på den här listan nästa år igen.

9. Shovel knight

Nintendo 3DS, Wii U, pc, Mac, Linux

I backspegeln kan det tyckas obegripligt att 1980-talets Nes-utvecklare inte kroknade under det kreativa ok som dåtidens tekniska begränsningar utgjorde. Vad som är ännu mer obegripligt? Att vissa utvecklare än idag väljer att arbeta under samma förutsättningar – helt frivilligt, bara som en kul grej. Yacht Club Games lofi-kärleksbrev ”Shovel knight” är inte bara en grafisk, musikalisk och spelmekanisk hyllning till svunna tiders spelutvecklarhantverk – det är också årets piggaste plattformsspel. Hur obegripligt det än kan låta.

10. Child of light

Pc, Playstation 4, Xbox One, Playstation 3, Xbox 360, Wii U, Playstation Vita

Att den silkeslent spinnande spelmotorn från ”Rayman origins” och ”Rayman legends” gav upphov till ett av årets vackraste spel är ingen överraskning i sig. Men på alla andra sätt är ”Child of light” raka motsatsen till den sorts spel som brukar hamna på listor av det här slaget: ett lågmält, närmast ordlöst akvarellfärgat rpg om en liten rosahårig flicka som försöker återförenas med sin far. Man kan, likt Ubisoft, välja att se resultatet som en ”interaktiv dikt” – eller som en brännande varm fyrbåk mitt i en spelvärld som i år kändes mörkare och kallare än någonsin.