Det finns inte en död sekund

ACTION 2010 börjar med en smäll.

Eller rättare sagt med ett gigantiskt eldklot mitt i en orkan av änglar, drak­huvuden, flygande jätte­ormar, sönderfallande kyrktorn och häxor i tajta skinnställ och höga klackar. Fjädrar virvlar, blod stänker och guldaccessoarer glittrar.

Om 00-talet handlade om realistiska simulatorer, avskalade konstspel och Nintendos genomtrevliga hela-familjen-koncept så markerar ”Bayonetta” med all önskvärd tydlighet att ett nytt decennium just börjat.

Japanske actionspelsregissören Hideki Kamiya växte upp mitt i 80-talets arkad- och tv-spelsexplosion. Han förälskade sig i världarna, karaktärerna och det vackra våldet som målades upp i självlysande RGB-färger, och efter tre decenniers bearbetning lyckas han till slut sammanfatta all den kärleken i ett enda spel.

”Bayonetta” är fyllt till bredden med influenser och referenser som egentligen inte har någonting mer gemensamt än att Kamiya älskar dem. Spelets hjältinna dansar som en fjäril och sticker som en ninja. Under de intensiva närstriderna påminner hon närmast om en mångsidig fightingkaraktär – som ­utan för­varning ger sig av på motor­cykel längs Route 666, surfar runt på ett stormande hav eller introducerar en bana som är stulen rakt av ur flygsimulatorn ”After burner”.

Stilarna seriekrockar, logiken skruvas lika hårt som Bayonettas piruettattacker, och när som helst kan en högtidlig kyrkorgel avbrytas av en fullkomligt hysterisk j-popcover på ”Fly me to the moon”.

Här finns inte en död sekund. Till och med spelets intro, laddningstider och eftertexter förvandlas till spektakulära spelsekvenser.

”Non-stop-klimax-action” säger Kamiya själv – och ingen som spelat ”Bayonetta” kan säga emot.

I en tid då förstapersonsperspektivet gjort spelhjältarna osynliga, och jakten på realism är på god väg att döda fantasin, slår Bayonetta ner som en bomb – vars kraft upphäver fysikens, biologins och skönhetsrådets alla lagar. I hennes värld är trovärdighet tråkig och konsekvens ett svaghetstecken.

Bayonetta har siktet inställt på att underhålla, överraska och överträffa dina vildaste fantasier. Och hon missar aldrig sitt mål.

Från "Devil may cry" till "Bayonetta"

Hideki Kamiya gjorde regidebut 1998 med Playstation-spelet ”Resident evil 2”. ­Därefter grundade han Team Little Devils och ­skapade ”Devil may cry”. Kamiya fick däremot aldrig chansen att arbeta med någon av ­uppföljarna, så med sin nystartade studio Platinum Games återvänder han därför till samma arkad­actiongenre i ”Bayonetta”. Den här gången har han döpt sitt arbetslag till Team Little Angels.

Kamiyas personliga favoritactionspel ­heter fortfarande ”Castlevania”.