Nya Metroid – en arselspark

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-03

ACTION Jo, jag minns: hon hade en bikini i optimistiska färger och ett kastanjebrunt hårsvall ner till tredje ryggkotan. Det var inte lika våpigt som det mest verkade obekvämt att vara så lättklädd i yttre rymden.

Men samtidigt var Samus Aran helt olik 1980-talets andra kvinnor i tv-spelsvärlden. Det här var en kvinnlig karaktär som inte behövde räddas från något slott; hon kunde reda sig själv, och bara det faktumet gjorde henne helt unik och mystisk.

Men hon har alltid haft noll och ingen personlighet.

Fram till nu då, 24 år senare. ”Metroid: Other M” är inte bara en utgrävning av hennes förflutna och motivation. Hon pratar dessutom. Det är ett direkt traditionsbrott att ge Samus Aran talförmåga, med tanke på att Nintendos spelhjältar hittills varit antingen helstumma (Link) eller bara kunnat kommunicera genom att hjärnskadat skrika sitt namn i falsett med kraftig italiensk brytning (Mario).

Här har man dessutom tagit ett viktigt perspektivbyte och skiftat panoramat från inuti den där cyberdräkten till tredje person. Det är en välkommen modernisering som på samma gång knyter an snyggt till de tidiga ”Metroid”-titlarna – även om hardcorepubliken troligtvis kommer kräva blod för det låsta autosiktet, bristen på pussel och att man av någon anledning blir helkroppsförlamad varje gång man skiftar till förstapersonsperspektiv.

Att medutvecklarna Team Ninja har lånat generöst av sig själva med förfaranden som undanmanövrar, vägghopp och kontextkänsliga avrättningar medelst bensax känns däremot rätt uppfriskande. Det hade inte funkat på någon annan franchisefigur, men här får Samus Aran en lämplig, extra arselsparkande dimension.

Med ”Other M” har Nintendo kanske inte bestigit några psykologiska eller tekniska krön. Men det är ett par viktiga första steg bort från vaggan.