Euro 2008 gör en till ett egomonster

Kristofer Ahlström

Jag tror bestämt att det var Aftonbladets sportreporter Erik Niva som sa det: "Visa mig hur du är på en fotbollsplan och jag ska säga hur du är i verkliga livet."

Själv har jag alltid varit den födde mittfältaren. Jag tror på att underordna sig Kollektivet, att mål skapas genom nitiska uppspel och att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk, allt det där.

Inte längre.

Nu har jag spelat "Euro 2008" – Electronic Arts EM-spinoff på sin klassiska "FIFA"-serie – och alla mina tidigare värderingar har kastats på ända. Anledningen är det nya inslaget "Captain your country" där man axlar ansvaret för sitt landslag som lagkapten. Man styr bara sin egen självskapta spelare, och ens färdigheter uppgraderas efter varje match beroende på ens individuella insats: antal lyckade finter, skott, mål och löpningar man gjort. Och plötsligt blir jag ett egomonster: jag skjuter ur döda vinklar på kortlinjen, jag försöker forcera tre försvarare med en svit hemgjorda finter och jag jobbar aldrig hem. Likt en Dr Jekyll bälgar jag i mig "Euro 2008" och förvandlas från Tobias Linderoth till Zlatan. Och jag älskar det.

Lägg därtill en uppsjö av nästan onödigt lyxiga detaljer. När antalet lag och spelare decimerats kraftigt gentemot "FIFA" har EA lagt möda på att utsira spelet med saker som intuitiva målgester, en speakerröst på klingande tyska, och en än mer välfylld anekdotbank från kommentatorerna.

Förut brukade "FIFA" konkurrera med uppstickaren "Pro evolution soccer". Nu står matchen bara mellan "FIFA" och vad för parallelltitlar EA kan mjölka ur maskinen vid varje mästerskap.