Street fighter – en knockout

Alfred Holmgren

Toppbetyg till nya ”Street fighter”

Fighting Min kollega skrämmer mig.

Ansiktet blossar rött. Svetten rinner. Han svär, spottar, fräser. Håller upp en knuten, skakande näve. Sedan låter han den kyssa väggen som om den vore mitt ansikte.

Till slut sätter han sig ner. Biter sig i läppen.

”Okej. En match till.”

Några dagar tidigare sitter jag vid datorn. Tvekar i ett par sekunder. Sedan klickar jag på ”köp”. På skärmen: en monstruös arkadsticka speciellt designad för ”Street fighter IV”. 1 700 kronor.

Välkommen till de två senaste månaderna av mitt liv.

Jag har spelat, pluggat, levt ”Street fighter IV” som inget annat spel de senaste åren. I stället för att jobba har jag suttit hela dagar framför Youtube och studerat proffsmöten från japanska arkadhallar. Medan andra gått igenom resultaten i sportdelen har jag granskat comboguider och rankinglistor. Jag har tillbringat timmar i träningsläget med nyutskrivna taktiker och proffstips i knät. Och sedan har jag terroriserat vänner och medarbetare med dagliga mejlutskick om mina framsteg.

Jag har förlorat mig i det.

Den moderna människans liv är ett öppet mål för alla som vill erbjuda oss snabba kickar. Vi kroknar under alla krav och deadlines. Så vi försöker hitta flyktvägar. Vi blir matberoende. Sexberoende. Pokerberoende.

När jag får slut på luft spelar jag ”Street fighter IV”. Trycker in en enkel knappkombination och det känns som om himlen öppnar sig.

Det finns många fightingspel, men inga som lika skickligt och elegant spelar på vårt belöningsbehov. Attackerna i ”Street fighter IV” kan se återhållsamma ut, men de känns som otyglade naturkatastrofer. Och när man träffar rätt är det alltid för att man har förtjänat det.

Nyanserna är lika många som i fotboll eller schack, men här är tillfredsställelsen omedelbar som ett blixtnedslag i ryggraden. Och oändlig. Hur långt jag än når ser alltid

horisonten lika avlägsen ut. Och lika vacker.

Klockan har sedan länge slagit midnatt när vi närmar oss slutet av vår sista match. Jag ska precis avgöra när min motståndare börjar ladda upp en förödande specialattack.

Panik. Fingrarna dansar frenetiskt över knapparna i ett sista kontringsförsök.

Och sedan sitter den.

En krossande hård näve i bröstkorgen, en orkan av sparkar och en brinnande uppercut som klyver skärmen i ett hav av eld.

Väggen får ett par knogmärken till. Handkontroller kastas. Förolämpningar haglar.

Sedan tar vi en match till.

BONUS

För att förstå varifrån ”Street fighter IV” kommer måste man känna till ”Street fighter II”. Capcoms supersuccé från 1992 la grunden för hela dagens fightinggenre och är fortfarande så älskad att den nyligen fick en uppdatering i form av ”Super street fighter II turbo HD remix” till Xbox 360 och Playstation 3.

”Street fighter IV” utvecklades av Capcom och grannstudion Dimps, med det uttalade målet att locka tillbaka spelare som tröttnat på den allt mer komplicerade serien efter ”Street fighter II”. Bland annat återvänder alla klassiska karaktärer, medan grafiken ger spelet en färgstark retrotouch. Samtidigt finns här visst svängrum för de spelare som specialiserat sig på det betydligt snävare – men fortfarande gudomliga – ”Street fighter III: 3rd strike”.

Capcom tror stenhårt på en revival för deras stoltaste serie nu när den fjärde delen släpps. Bland annat har de tagit fram en serie exklusiva kontrolldon i samarbete med Mad Catz, där den dyraste varianten baseras på samma komponenter som sitter i arkadversionen av ”Street fighter IV”. Fightstick Tournament Edition, som den heter, kostar runt 1500 kronor i Sverige – och är enligt uppgift redan fullbokad.