En berättelse du aldrig hört förut

Sunset är ännu en tankeväckande fullträff signerad Tale of Tales

ÄVENTYR Kärleken är blind och förälskelsen galen.

Det är budord som Auriea Harvey och Michaël Samyn inte bara byggt sin egen relation på – utan ett helt konstnärsskap. Med interaktiva upplevelser som ”The path” och ”The graveyard” ruskade de tidigt liv i debatten om var gränsen mellan spel och konst egentligen går – om den existerar alls. Och deras förra projekt ”Bientôt l’été” är ett samarbetsspel där de båda deltagande ska föreställa ett romantiskt par konverserandes i samma uppstyckade dialogform som i Marguerite Duras böcker. Det är kärlek när den är som mest overklig, oväntad och gränsöverskridande.

Förvånansvärt traditionellt

Duons nya spel ”Sunset” är ytterligare ett led i den här traditionen.

Till skillnad från många andra av de verk som Tale of Tales, Harveys och Samyns spelstudio, satt sin signatur på har man den här gången iscensatt ett scenario med ett förvånansvärt traditionellt berättande. Historien är rak och tydlig – men du har garanterat inte hört den förut.

Skådeplatsen är en lyxig takvåning belägen i ett fiktivt sydamerikanskt lands huvudstad, tidpunkten tidigt 70-tal. I rollen som den afroamerikanska kvinnan Angela Burnes är det tänkt att man ska agera hushållerska åt den rike doktor Gabriel Ortega. Varje vecka återkommer man till Ortegas tomma lägenhet och utför olika sysslor, som dammsugning, matlagning och undanplockning av prylar.

Eliminerar spelmomenten

Tale of Tales har sin vana trogen eliminerat spelmomenten. Hushållsbestyren är bara en ursäkt för att vi ska kunna sätta oss in i och sedermera inlemmas i Ortegas liv. Snart förstår Angela att den konstälskande mecenaten har kopplingar till militärdiktaturen, och det är något som kommer påverka den revolution som Angelas bror David är på väg att bli en ledande figur för.

Exakt hur det här reflekteras i berättelsen är upp till spelaren. ”Sunset” handlar nämligen om vilken typ av relation man själv vill forma med den ständigt frånvarande Ortega. Alla uppgifter som den förmögne doktorn förser en med kan utföras på två olika sätt: strikt professionellt eller mer... inlevelsefullt. Istället för att sortera böcker alfabetiskt kan man rada upp dem efter färgen på omslaget. Skor som ska putsas kan placeras i en cirkel efter uträttat förvärv.

Allt eftersom börjar Ortega lämna små lappar i lägenheten som Angela kan svara på. Beroende på ens inställning blir replikerna med tiden allt mer flörtiga – eller fientliga.

Följer dina val

Det som gör ”Sunset” så oerhört intressant är att Angela inte står utan en egen åsikt. Inför varje nytt arbetspass får vi ta del av hennes omstridiga tankar om revolutionen och hur hon ser ner på de rikas välstånd. Av allt att döma borde hon sköta sitt jobb hos Ortega med ett kyligt avståndstagande.

Länge var Angelas egen röst och tydliga vilja ett hinder för mig som hellre ser henne sitta och lyssna på klassisk musik, beundra Ortegas konstverk och komma i kontakt med en slumrande artistisk sida.

Men jag vill tro att det här är en medveten strategi från Tale of Tales sida. Ett sätt att göra valen svårare. Vem vill egentligen vara kall och tråkig när man tillåts vara kreativ och kärleksfull? Det är i sig ytterligare ett val: att antingen låta Angelas vilja råda eller att försöka förändra hennes attityd genom de handlingar vi tvingar (?) henne att utföra.

En karaktär att älska

Vilket alternativ som är ”rätt” är omöjligt att säga. Men när jag väl börjat tänka på det som ett val som kanske bör göras för spelkaraktärens bästa faller allt på plats. Och jag inser att jag tycker om Angela väldigt mycket.

Det är en känsla jag inte är helt van vid. Att faktiskt känna empati, något som kanske kan sägas gränsa till kärlek, för en spelkaraktär.

Men så är ”Sunset” också helt blint för alla de barriärer som vanliga spel låter sig begränsas av.