Robinson-Robban högg sig själv – med machete

Andreas Hansson

Revanschen nära ta slut

Tittarna skonades från Robbans brutala machetehugg i ”Robinson” i går.

Medan blodet forsade satt lagkamraten Sophie, utbildad sjuksköterska fastkedjad.

– Det var på håret att jag fick åka hem, säger Robban.

Tittarna fick inte se Robert ”Robban” Anderssons, 38, blodiga hugg i sin egen tumme i tisdagens avsnitt av "Robinson". Situationen förvärrades av att lagkamraten Sophie Uppvik, 40, utbildad sjuksköterska, satt fastkedjad.

Hon hade tidigare förlorat en duell mot Johnny Leinonen, 46. De skulle båda slå handen på en platta med kortast möjliga reaktionstid. Sophie förlorade tävlingen och tvingades återvända till sitt lag Tigas med ett straff. Sophie tvingades tillbringa ett dygn i kedjor och bojor, hand mot hand tillsammans med lagkamraterna Sanna Benjaminsson, 42, och Susanne Rittedal Söderblom, 41. Under hela dagen och natten var de sedan tvungna att kommunicera om de så skulle klia sig på ryggen. Och göra allt tillsammans: äta, sova – och lätta på trycket.

– Det värsta är när vi ska gå och bajsa, den här dagen är den dagen som magen börjar bli riktigt körd, riktigt risig. Vi har ju haft allihopa problem med det, säger Sanna i programmet.

Djupt köttsår

Vid soluppgången skulle deltagarna bli av med sina bojor, men det tog flera timmar innan filmteamet anlände till stranden med nycklarna.

– Det här var en av deras sena morgnar så vi var lite förgrymmade, säger Susanne till Nöjesbladet.

När de satt där och väntade högg Robert ”Robban” Andersson ett djupt jack i tummen.

– Man äter så fruktansvärt lite i ”Robinson” så varje morgon jag vaknade är man groggy. Jag brukar dricka vatten eller äta en kokosnöt, säger Robban.

Men macheten var slö, han tvingades måtta hugg efter hugg mot kokosnöten.

– Jag blev så irriterad att jag tog i för kung och fosterland, och högg snett ner i tummen. Det vred på tummen och såg att jag huggit två centimeter in i köttet. "Det här är inte bra", tänkte jag och reste mig upp och blev helt yr.

”Jag hade tur”

Han ropade på de fastkedjade lagkamraterna. Precis då anlände filmteamet till stranden. Lagmedlemmarna skrek på dem att komma och låsa upp.

– Det var riktigt obehagligt, Robban var kritvit och det droppade blod, berättar Sanna.

Sedan kunde Sophie plåstra om honom, innan läkare kom till stranden en trekvart senare.

– Han sa att jag hade tur. Hade jag huggit en millimeter djupare hade jag huggit av senan som man böjer tummen med och fått åka till sjukhus i Manilla. Det var på håret att jag fick åka hem. Här är man taggad till tusen, så hugger man sig i tummen, säger Robban.

Rev upp stygnen

Han tvingades sedan genomföra tävlingen inför ”Robinsons” första ö-råd med nysydd tumme.

– Under brottningen rev jag upp såret igen. Det var inget bra ställe att ha sår på. Jag kunde inte hålla fast i stolpen utan fick hålla fast med benen.

Ändå lyckades laget vinna tävlingen – bland annat genom att klamra sig fast i motståndaren Christian Ternstedt.

– Man vinner inte ”Robinson” genom att vara duktig på att tävla utan på list, säger Robban.