Danijela Rundqvist måste vinna allt
Uppdaterad 2015-05-26 | Publicerad 2015-05-24
Kristoffer Bergström om den fantastiska ex-hockeystjärnan
SVT, visst håller ni inne på en hemlighet?
Jag hoppas att ni redan har styrt upp ett jobb till en pensionerad hockeyspelare.
För inte släpper ni Danijela Rundqvist?
Det ska erkännas utan omsvep. Jag vill lägga mitt huvud i Danijela Rundqvists knä.
Jag vill höra henne berätta om karriären, om besvikelserna och triumferna. Fråga hur hon på egen hand ordnade sponsorer, återblicka på hennes frieri till Nisse Ekman.
Jag vill också spela pingis mot Danijela Rundqvist. Skjuta slagskott. Sedan vill jag sitta i en hammock och dra rövarhistorier med henne, dricka fyra öl, äta vattenmelon.
Jag uttrycker mig kantigt. Det är för att min separationsångest talar.
”Programmets motor”
Danijela Rundqvist har i sina fem avsnitt av Mästarnas mästare varit programmets motor. Musklerna, självdistansen, fokusblicken,prutthumorn, det beslutsamma röstläget, oh, röstläget! Precis som med andra häftiga kändisar – P O Enqvist, Zara Larsson, J-O Waldner – inbillar jag mig att jag vill bli hennes kompis, fast tanken är självisk och barnslig.
Egentligen har jag nog med mitt och förstår det olämpliga i att trycka bakhuvudet mot en främlings lår. Jag vill bara se Danijela Rundqvist på tv. Hon får inte försvinna därifrån, utan bör återkomma veckovis med ny klokskap, mer virtuositet.
Nu återstår bara finalen av Mästarnas mästare. Hur torr säsongen har varit påmindes vi om under restaurangscenen i avsnitt nio då semifinalisterna drog sina häftigaste minnen.
"Vi satte uppe hyfsat länge första kvällen", sa Patrik Andersson.
"Frank var lite rolig", sa Sara Dikanda.
Till nästa säsong får vi önska att castarna prickar in en färgstarkare skara. Bort med de inkapabla idrottarna, rensa bland doldisar, sålla bort de gråa gamla fotbollsgubbarna.
Till dess får vi hålla ut med en final som Danijela Rundqvist måste vinna.
Sedan får hennes tv-karriär inte vara över, utan bara ha börjat.