Krigsserien blev alldeles för dyr för Hollywood

Här är största snackisarna från miniseriernas storhetstid

Publicerad 2023-03-02

I år är det 40 år sedan två av 1980-talets populäraste miniserier hade premiär, ”Krigets vindar” och ”V”. Liksom många andra miniserier var de enormt dyra – men lockade en lika enorm publik världen runt.

Under ett decennium var den amerikanska miniserietrenden brännhet, tills den knäcktes av jätteprojektet ”Krig och hågkomst” (1988).

Här är de största snackisarna från den eran.

Nick Nolte, Susan Blakely och Peter Strauss i ”De fattiga och de rika”.

Rivaliserande bröder startade trenden

Titel: ”De fattiga och de rika”. Premiär: 1976. Antal avsnitt: 12. Förlaga: Bok av Irwin Shaw. I rollerna: Peter Strauss, Nick Nolte, Susan Blakely, Dorothy McGuire, William Smith. Priser: Fem Emmys och fyra Golden Globes. Går att se? Ja, på dvd.

Påhittet med ”miniserier”, alltså berättelser som hade en början och ett slut och inte pågick i flera säsonger, uppfanns inte med ”De fattiga och de rika”. Polisdramat ”The blue knight” (1973) med William Holden och Lee Remick anses vara föregångaren där. Men ”De fattiga och de rika” blev så pass populär att den startade trenden.

Serien var en såpa av klassiskt snitt, där vi följde två bröder vars öden såg mycket olika ut – Rudy (Strauss) hade blivit förmögen medan Tom (Nolte) var en fattig boxare. Handlingen utspelades under flera decennier och publiken fastnade särskilt för William Smith som den ondskefulle Falconetti.

En uppföljare, dock utan Nolte, kom i form av en ordinarie serie som lades ner efter en säsong.


Robert Powell i ”Jesus från Nasaret”.

Påven föreslog superserie om Jesus

Titel: ”Jesus från Nasaret”. Premiär: 1977. Antal avsnitt: Visas i olika versioner, men vanligast är fyra avsnitt. Förlaga: Nya testamentet. I rollerna: Robert Powell, Olivia Hussey, Michael York, James Farentino. Går att se? Ja, på dvd och streamingtjänsten Cineasterna.

Miniserien som kanske främst har format vår traditionella syn på hur bibelfilmatiseringar ska se ut, med en huvudrollsinnehavare som såg ut som att han hade klivit rakt ut från gamla altartavlor.

Det här jätteprojektet var ett brittisk-italienskt samarbete, med en imponerande birollslista av stjärnor, som Ernest Borgnine, Anne Bancroft, James Mason, James Earl Jones, Claudia Cardinale, Laurence Olivier, Christopher Plummer, Anthony Quinn, Ralph Richardson, Rod Steiger och Peter Ustinov.

Idén att göra miniserien var ursprungligen ett förslag från den dåvarande påven, Paulus VI – som också ska ha föreslagit regissören Franco Zeffirelli, som han kände sedan tidigare. Den påkostade scenografin som byggdes för serien kom till användning av Monty Python-gänget, för Jesussatiren ”Life of Brian” (1979).


LeVar Burton i ”Rötter”.

Fick svarta amerikaner att blicka mot Afrika

Titel: ”Rötter”. Premiär: 1977. Antal avsnitt: 8 eller 6. Förlaga: Bok av Alex Haley. I rollerna: LeVar Burton, John Amos, Olivia Cole, Ben Vereen. Priser: Nio Emmys och en Golden Globe. Går att se? Ja, på dvd.

1977 var det svårt att undvika ”Rötter”; mer än halva befolkningen i USA såg miniserien. Svarta amerikaner fick ett nyvaknat intresse för den afrikanska kultur som deras förfäder växte upp i och för slavarnas lidande i det nya landet.

Haley hade forskat i sin släkts förflutna och skapat en berättelse utifrån det han visste. Det börjar med Kunta Kintes födelse 1750 i Gambia. 15 år senare kidnappas han och förs som slav till de brittiska kolonierna i Amerika. Under miniseriens gång, fram till inbördeskrigets slut ett sekel senare, följer vi Kunta Kintes och hans familjs liv i fångenskap.

När tv-bolaget ABC:s chefer fick se serien tyckte de att slaveriet skildrades med så mycket våld och obehag att man trodde att publiken inte skulle vilja se serien. Flera välkända och populära vita skådespelare, som ”Bröderna Cartwright”-stjärnan Lorne Greene, spelade slavägare. Hur skulle publiken reagera? Men succé blev det.

”Rötter” följdes av ytterligare en miniserie 1979, en tv-film 1988 samt en nyinspelning 2016.


James Woods i ”Förintelsen”.

Serien öppnade tyska folkets ögon för Förintelsen

Titel: ”Förintelsen”. Premiär: 1978. Antal avsnitt: 4. I rollerna: Fritz Weaver, Joseph Bottoms, Michael Moriarty, Meryl Streep, James Woods. Priser: Åtta Emmys och två Golden Globes. Går att se? Ja, på dvd.

Innan den här miniserien kom var det ovanligt med fördjupande serier och filmer om Förintelsen. Den amerikanske författaren och journalisten Gerald Green hade judiskt påbrå och tjänstgjorde som soldat i Europa under andra världskrigets slut. Hans serie kom att handla om två fiktiva familjer i Tyskland, en kristen och en judisk, och hur de förhöll sig till nazismen före och under kriget.

Serien mötte hård kritik från dem som tyckte att serien gav en för glättig bild av Förintelsen. Men den gjorde ändå att massmorden på judar började diskuteras mer, inte minst i Västtyskland där det fanns ett stort behov för den yngre generationen att göra upp med det förflutna.

Tittarsiffrorna var enorma både i USA och Västtyskland, där en tredjedel av befolkningen satt klistrade framför tv:n.

Green återvände till temat 1985 med en annan miniserie, då om Raoul Wallenberg.


Richard Chamberlain i ”Shogun”.

”Shogun” gjorde sushi populärt i USA

Titel: ”Shogun”. Premiär: 1980. Antal avsnitt: 5. Förlaga: Bok av James Clavell. I rollerna: Richard Chamberlain, Toshiro Mifune, Yoko Shimada, Frankie Sakai, John Rhys-Davies. Priser: Tre Emmys och Golden Globes. Går att se? Ja, på dvd och blu-ray.

Richard Chamberlain spelade engelsmannen John Blackthorne som på 1600-talet kom till Japan och fick upp ögonen för en helt främmande kultur. Så småningom lierar han sig med krigsherren Toranaga (Mifune).

Orson Welles bidrog med berättarröst till denna påkostade serie som helt och hållet spelades in i Japan. Sean Connery var påtänkt i rollen som Blackthorne, men det sägs att han avskydde Japan sedan Bondfilmen ”Man lever bara två gånger” (1967) och skrattade åt tanken på att bo i landet i flera månader.

Det sägs också att serien skapade ett så stort intresse för Japan i USA att sushi blev en trend. En anledning till att ”Shogun” blev populär var också att den visade ovanligt mycket sex och våld för att vara en tv-serie.

En nyinspelning är planerad till senare i år.


Richard Chamberlain och Rachel Ward i ”Törnfåglarna”.

Förbjuden kärlek förförde en hel värld

Titel: ”Törnfåglarna”. Premiär: 1983. Antal avsnitt: 4. Förlaga: Bok av Colleen McCullough. I rollerna: Richard Chamberlain, Rachel Ward, Barbara Stanwyck, Jean Simmons, Bryan Brown. Priser: Fyra Emmys och Golden Globes (och Aftonbladets läsare röstade fram serien som bästa utländska tv-program 1985). Går att se? Ja, på dvd.

Frågan är om ”Törnfåglarna” hade gått att göra idag. Berättelsen om en katolsk präst i Australien som lär känna en liten flicka på 1910-talet och hur deras relation går över till ömsesidig kärlek och lust när hon är tonåring är känsligt material för en modern publik.

1983 var det romantiken i berättelsen som viftade bort eventuella moraliska betänkligheter. Boken och miniserien blev enorma framgångar på sin tid och matchade nästan ”Rötter” i tittarsiffror. Rachel Ward fick sitt genombrott som Meggie; hon gifte sig senare med motspelaren Bryan Brown.

Serien fick en uppföljare 1996, som går att se på Viaplay.


Frank Ashmore och Jane Badler i ”V”.

Skådespelare mördades före premiären

Titel: ”V”. Premiär: 1983. Antal avsnitt: 2. I rollerna: Marc Singer, Faye Grant, Jane Badler, Richard Herd, Robert Englund. Går att se? Ja, på dvd.

Den ursprungliga idén till ”V” var att skildra ett fascistiskt hot mot USA. Eftersom ”Stjärnornas krig” var populärt förvandlades fascisterna i manuset så småningom till rymdvarelser.

”Besökarna”, som de kallades, kom till jorden i stora rymdskepp och sa att de trodde på fred. Men många var misstänksamma. Vad var det som dolde sig bakom de där leendena? Och varför började journalister och vetenskapsmän försvinna?

Prislappen var hög, 13 miljoner dollar. Skaparen Kenneth Johnson hade höga ambitioner med ”V”, men när en uppföljare producerades 1984 hoppade han av. Kanske var det lika bra. Det antifascistiska budskapet gick förlorat och den efterföljande serien försökte göra ”V” till en slags ”Dallas” med rymdvarelser och lades snabbt ner.

Ett nytt försök kom 2009, en serie som varade i två säsonger.

Inspelningen av ”V” drabbades av en stor tragedi, då en av seriens skådespelare, 22-åriga Dominique Dunne, mördades av sin pojkvän.


”Krigets vindar”.

Krigsepos med över 400 inspelningsplatser

Titel: ”Krigets vindar”. Premiär: 1983. Antal avsnitt: 7. Förlaga: Bok av Herman Wouk. I rollerna: Robert Mitchum, Ali MacGraw, Jan-Michael Vincent, John Houseman, Polly Bergen. Priser: Tre Emmys. Går att se? Ja, på dvd.

Om ”V” var påkostad med sina 13 miljoner dollar, så var det inget mot den här filmatiseringen av Herman Wouks andra världskrigsepos. Här var prislappen 40 miljoner dollar, men så behövdes pengarna för en inspelning som tog 14 månader på över 400 inspelningsplatser i USA och runtom i Europa.

Serien började några månader före krigets utbrott och avslutades med attacken mot Pearl Harbor som tvingade in USA i kriget. Fokus låg på den militära familjen Henry, samt en judisk familj. Bandet dem emellan skapades tack vare kärleken mellan Byron Henry (Vincent) och Natalie Jastrow (MacGraw).

Wouk, som hade ogillat tidigare filmatiseringar av hans böcker, övertygades om att ”Krigets vindar” skulle få den rätta episka behandlingen. Serien slog tittarrekord på sin tid, med en publik i USA på som mest 140 miljoner.

Följd av ”Krig och hågkomst” (1988).


Patrick Swayze och Lesley Ann-Down i ”Nord och syd”.

Fyra bröllop och en miniserie

Titel: ”Nord och syd”. Premiär: 1985. Antal avsnitt: 12. Förlaga: Böcker av John Jakes. I rollerna: Patrick Swayze, James Read, Lesley-Ann Down, Wendy Kilbourne, Kirstie Alley. Priser: En Emmy (och Aftonbladets läsare röstade fram serien som bästa utländska tv-program 1988). Går att se? Ja, på dvd och Viaplay.

Berättelsen om två familjer på varsin sida av ett delat land, nordstatsfamiljen Hazard och sydstatsfamiljen Main, bredde ut sig under flera decennier i två miniserier som hade premiär 1985 och 1986.

Liksom ”Krigets vindar” blev det en internationell succé som la ner mycket tid och pengar på att skildra ett krig realistiskt. Men såpatonen satt där ändå intakt – i en tid då ”Dallas” och ”Dynastin” dominerade tablåerna såg ”Nord och syd” till att presentera 1800-talet på ett så glamoröst, sexigt och intrigfyllt sätt som möjligt.

Birollslistan kryddades med gamla filmstjärnor som Elizabeth Taylor, James Stewart, Gene Kelly, Lloyd Bridges, Jean Simmons och Olivia de Havilland. Till och med Johnny Cash hade en liten roll.

Fyra bröllop följde efter inspelningarna; framför allt blev två av huvudpersonerna, James Read och Wendy Kilbourne, kära i varandra. De är fortfarande gifta.

En tredje miniserie kom 1994, långt efter att trenden var död. Både kritiker och publiken ryckte på axlarna.


”Krig och hågkomst”.

”Det här gör vi inte igen”

Titel: ”Krig och hågkomst”. Premiär: 1988. Antal avsnitt: 12. Förlaga: Bok av Herman Wouk. I rollerna: Robert Mitchum, Jane Seymour, Hart Bochner, Victoria Tennant, John Gielgud, Polly Bergen. Priser: Tre Emmys och Golden Globes. Går att se? Ja, på dvd.

"Krigets vindar" kostade 40 miljoner – men prislappen för uppföljaren slutade på 110 miljoner, en ofattbar summa för en tv-serie 1988.

Till skillnad från biograferna kunde inte en tv-serie räkna med så stora intäkter från annonsörerna. I en artikel i Los Angeles Times kunde man den 12 november 1988 läsa att tv-bolaget ABC riskerade förlora 20 miljoner dollar på ”Krig och hågkomst”.

Högste chefen John B Sias tyckte att det var värt det... men samtidigt avslutades artikeln med följande svar på frågan om ”Krig och hågkomst” blir den sista miniserien av den här storleken:

– Det kommer inte att hända igen på ABC.

Det var slutet på en era. Tills datortekniken hade utvecklats så mycket att det återigen gick att skapa tv-serier av det här slaget utan att ruinera tv-bolagen.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln