Skakad av att se sig själv i tv
Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2010-11-21
Lill-Babs lider än i dag av den svåra olyckan: Jag hör fortfarande ansiktet träffa golvet
Lill-Babs fick kalla kårar av att återuppleva sin svåra fallolycka i ”Så mycket bättre” i går kväll.
Den folkkära sångerskan har fortfarande inte hämtat sig helt från händelsen.
– Jag var så rädd då och nu dyker allt upp igen, säger hon.
Som Nöjesbladet tidigare har berättat drabbades Barbro ”Lill-Babs” Svensson, 72, av en fallolycka under inspelningarna av TV4:s musikprogram ”Så mycket bättre”.
Klockan två på morgonen snubblade hon på några sladdar och föll handlöst med ansiktet före i golvet. Svårt blödande från näsan fördes hon sedan med broskskador till akuten i Visby.
”Jag var orolig”
Dagen efter tillbringade hon mest i sängen med svåra smärtor. Hon närvarade inte vid lunchen, och det var länge oklart om hon ens skulle kunna fortsätta i programmet.
– Det är klart att jag var orolig. Morgonen efter kom vi överens om att jag skulle ta det lugnt, men sen kände jag att jag ville prova, säger hon.
Efter att sångerskan tittat på programmet i går kväll kom obehagskänslorna och rädslan från dygnen efter olyckan tillbaka.
– Rädslan var så stor och jag hade så ont. Jag kommer inte ihåg mycket från den där dagen, jag vet bara att jag var väldigt liten just då, säger hon.
Lill-Babs var övertygad om att hon skulle klara av att se ”Så mycket bättre” utan att bli berörd.
– Jag trodde det skulle gå hur bra som helst. Men det dyker upp i mitt huvud igen. Jag kan fortfarande vakna mitt i natten av att jag hör smällen när ansiktet träffar golvet.
Dagen efter fallolyckan hade blödningen fortfarande inte gått att stoppa.
– Jag visste att jag inte brutit näsan och att jag inte tappat några tänder, jag undrade bara vad det var som hände, hur illa jag skadat mig. Och så oroade jag mig över att inte få stanna kvar.
”Vi är tacksamma”
Matilda Snöwall är exekutiv producent för programmet på TV4:
– Självklart skulle vi aldrig skicka hem henne. Vi var bara väldigt glada och tacksamma över att hon ville vara kvar.
”Vi kan göra så