”Våra föräldrar var förlovade”

Julija Sidner

Christer Sjögren & Lars Lerin om familjehemligheten & spriten

Kändisarnas föräldrar ­hade en romans.

Nu berättar Christer Sjögren och Lars Lerin den okända kärleks­historien.

– Om inte de skilt sig ­hade varken han eller jag funnits nu, säger Lerin.

helskärm

I veckans avsnitt av ­”Vänligen Lars Lerin” gästas konstnären av Christer Sjögren, före detta frontman i dansbandet Vikingarna.

Förutom en härlig dialekt, har de båda männen ett speciellt band. Det är nämligen så att Lerins ­pappa och Sjögrens mamma varit förlovade.

– Det är ju tur att vi finns till, säger Lerin och syftar på att varken han eller ­Sjögren hade levat i dag om inte föräldrarna brutit förlovningen.

”Mamma var bara 20”

Sen han var ung har Christer Sjögren känt till Lars Lerin från mammans historier om romansen.

– Hon berättade att ­innan hon träffade pappa, hade hon en annan man och han hette Johnny Lerin. Han hade en affär i Munkfors och de förlovade sig på midsommarafton 1948. Då var mamma bara 20 år, ­säger Christer Sjögren.

Sjögren har sparat ett nött fotoalbum från 1962. Det innehåller bland annat bilder på det forna paret.

– De ser ut att ha det riktigt trivsamt ihop. Det här är riktigt roliga bilder du har här, säger Lerin.

”Kunde prata om allt”

Christer Sjögrens mamma dog 1982, bara 54 år gammal. Då var Sjögren 32 år.

– Mamma och jag kunde prata om allt. Det var ­jobbigt när hon dog så ­tidigt. Som tur var hade jag min fru Birgitta då, Man behöver en stadig kvinna i sin närhet.

Under programmet kommer också ämnena alkohol och ensamhet upp.

För mycket alkohol

– Jorden är en väldigt ­ensam plats om du är ­ensam. Då är det tomt. Man måste ha support från ­vissa männi­skor. Det har varit för mycket för mig också under vissa perioder, säger Sjögren, när Lerin berättar om sina tidigare problem med alkoholen.

Sjögren förklarar att när han presterat mycket och när det gått riktigt bra, är tillfällen då han mått som sämst.

– Ju mer uppskattning jag fått av en publik, desto tystare blev det när man gick in och stängde dörren till hotellrummet. Det blir så tomt och ensamt. Om jag ska överdriva är det som en mindre depression.

Han beskriver drickandet som både himmel och helvete.

– Det är ett konstgjort sätt att dö på, det är väl ­ingenting att rekommendera.