Måns & Annas dagböcker

Måns

Det är en epok som avslutas

Jag vaknade tjugo i tio av att en kille i produktionen ringde och påminde mig om kamerarepet. Det skulle börja 20 min senare. Efter flaska visine och en tandborstning stod jag fit for fight och dansade klänningen av Maria. Repetitionen gick superbra och stegen satt ordentligt.

Sen var det dags för lunch med Viktor och Maria på Misto. Vi satt hur länge som helst och pratade och jag insåg vilka fantastiska vänner jag har fått.

Mera träning: stegen satt, kaffet flödade, finputsning på hållning, fotarbete och minspel. Maria var nöjd och jag med. Det kändes jättesorgligt att lämna den nergångna lagerlokalen, hur konstigt det än kan låta.

Nu är det är en epok som avslutas.

Sedan hämtade jag min flickvän på stationen, ett kärt återseende efter fyra veckors frånvaro. Vi åkte snabbt hem för att städa bort tre ton disk och kläder och för att sedan laga fläskkotletter med klyftpotatis och rödvinssås. Vilket skrovmål. Sådan mat orkar jag aldrig laga när jag är ensam.

Nu är det snart läggdags, i morgon är en stor dag. Herregud vad sjukt, över två miljoner svenskar kommer att sitta och titta på lilla mig och Anna när vi gör upp om en plastpokal. Kommer nerverna att hålla? Jag hoppas det. Jag har ju varit rätt dålig på att hålla nerverna i styr tidigare. Det blir en en hård kamp och väldigt spännande.

Sen ska jag dansa vidare i livet.

Anna

Det har varit en galen dag

Jag är helt slut. Det har varit en galen dag när alla har slitit och dragit i mig. Jag har inte sovit så mycket i natt heller, eftersom alla barn har varit sjuka.

Jag gick upp 07.00 och åt frukost och gjorde mig i ordning. Samtidigt svarade jag på de sms som jag fick hela tiden. Vid tio-tiden var jag i Frihamnen och dansade i 40 minuter. Sen var det kamerarepetition med press och fotografering.

Tillbaka till Frihamnen och mer dans. Jag och David tränade intensivt till 15.00, sen åkte vi till kostymören igen. Min klänning kommer verkligen att bli spektakulär.

Därefter begav jag mig till frisören. Nu har jag gjort en hårförlängning så att håret räcker ända till midjan.

Den tog fyra timmar att göra och jag pratade i telefon hela tiden. Det var intervjuer, bokning av möten och småprat med barnen.

Nu är klockan 22 och jag har precis kommit hem. Jag ska dricka varm mjölk med honung, ta en dusch, och sen gå och lägga mig. I morgon blir det en känslosam dag.

Jag kommer att gråta vad som än händer.

Tidigare dagböcker