”Robban” golvad av smärtor – fick vård under inspelningen

Uppdaterad 2016-04-05 | Publicerad 2016-04-04

Lever med kronisk smärta: ”Att bo i min kropp är ett helvete”

Robert ”Robban” Andersson har fyllt 42.

I dag är han spårvagnsförare och lever med kroniska smärtor som hindrar honom från att åka på semester.

– Jag går en boxningsmatch mot mig själv varje dag och är rädd för den dag jag inte längre vinner matchen, säger han.

Historien om Robert ”Robinson-Robban” Andersson, 42, är berättad många gånger.

Han sökte till den första säsongen av SVT:s ”Expedition: Robinson” och lade ner sin själ i en seriös ansökan.

Kom han med? Knappast.

Han gjorde som man skulle och låtsades vara ”arbetslös halvkriminell snubbe i Gällivare som inte hade andra ambitioner än att åka snowboard, gänga brudar och utnyttja socialbidrag”.

Han kom med, skapade skandal och var häpnadsväckande länge en av Sveriges främsta skandalstjärnor.

Men åren gick, han blev pappa och gled ur rampljuset. I morgon gör han comeback i TV3:s ”Realitystjärnorna på godset” och arbetar till vardags som spårvagnsförare.

I dag är han ”trygg i sig själv”, säger han. Men hans yttre är fortfarande likadant. Och välkänt.

– När jag hade första deltestet för att köra Nockebybanan i Stockholm var det en hel skolklass som slutade då som stod och dunkade i glaset. Det var svårt att koncentrera sig: ”jag har ett test här, ungar! Det vill jag inte faila”.

”Boxas mot mig själv varje dag”

Det finns en anledning till att han valt just det yrket.

– Det beror inte på att jag älskar kollektivtrafiken, snarare tvärtom: vem gillar pendeltåget. Men fysiken sätter stopp, det var det lättaste jobb jag kunde hitta där jag sitter ergonomiskt och ändå rör mig lite.

Sedan tonåren har han ryggsmärtor, som genom fortsatt hårdträning i skidspåren blev till kronisk smärta.

Tillsammans med de benskador han fick precis innan ”Expedition: Robinson” 1998 har det inneburit att han tvingats sluta med idrotten och friluftslivet.

– Jag var tvungen att landa i mig själv och sänka förväntningarna på livet. Robban i dag rör sig dit hans kropp säger åt honom att gå, tyvärr. Jag självförverkligar inte mig själv längre. Nu är fokus att vara en bra far, säger han.

– Jag tänker ett steg längre: när fungerar jag inte längre? Jag försöker bädda en bra framtid för mina barn. Mitt arv ska vara bra.

Det gäller att dra ihop pengar då?

– Jag tillhör det gamla gardet så jag har alltid jobbat och inte gnällt.

– Att vara Robban Andersson och bo i hans kropp är ett mindre helvete faktiskt. Jag går en boxningsmatch mot mig själv varje dag. Det blir värre för varje år, jag är rädd för den dag då jag inte längre vinner matchen.

Höll på att bryta samman

Då och då och rasar ryggen samman och han ligger ”som en fällkniv”, oförmögen att göra något alls. Två gånger i veckan får han vårdbehandling hos kiropraktor. Bland annat tvingas han bryta intervjudagen för att bege sig till ryggläkaren.

När han kommer tillbaka drar han upp tröjan och visar långa ärr som löper längs med korsryggen.

– Det känns som att jag ska haverera var och varannan vecka. Jag har varit mycket sjukskriven det senaste. I alla år har jag jobbat även om jag haft lite feber eller varit förkyld, nu under våren har det inte fungerat. Jag har inte ens klarat av att köra spårvagn.

Under påskhelgen låg han orörlig, precis som under Thailandsresan förra året.

– Vi åkte inte i år. När vi var där året innan åkte jag på ryggskott och att hitta en kiropraktor i Thailand var rena tortyren. Man är där för att njuta och dricka parasolldrinkar och går omkring och lider hela tiden, som en glödgad kniv i ryggen.

Smärtorna påverkade även inspelningarna av ”Realitystjärnorna på godset”.

– Jag fick akut ryggskott så att de fick kalla in en naprapat. Jag var helt fucked up. Mellan två avsnitt hade jag så jävla ont att jag inte sov på natten. Jag hade varit vaken någonstans runt 40 timmar och höll på att bryta samman. Det var bara att dricka Red bull och vila en halv sekund mellan tagningarna och sedan ta en Red bull till.