Nu sätter svensk humor tänderna i vår löjliga tid
TV-KRÖNIKA Plötsligt kommer de i grupp. De svenska serierna som gör humor av några av de fånigaste och dummaste sidorna av samtiden.
Vi lever i läskiga tider, med krig, klimathot och en mullrande ekonomisk skitstorm som är på väg att dra in över oss med full kraft.
Vi vet alla vad det är dags att göra med svångremmen.
Men vi lever också i löjliga och klart imbecilla tider.
Och nu kommer plötsligt ett kluster av svenska humorserier som sätter tänderna i dem.
I SVT:s true crime-satir ”Vem mördade skolan?” tar sig Jesper Rönndahl an den svenska skolans förfall och fördumning som om det vore ett kriminalfall. Vilket det väl på sätt och vis faktiskt också är.
Utförandet är något flamsigt, men det är en bra idé, och medan de som är insatta i skolväsendet säkerligen redan kan förklara brottet steg för steg, är vi många andra som kan behöva en begriplig helhetsbild.
Premiären handlade om kommunaliseringen, friskolereformen kommer att följa, och rimligtvis får både lärarutbildningen och lättkränkta föräldrar med fingrarna på anmälningsknapparna sin släng av sleven framöver.
Som uppföljare föreslår jag ”Vem massakrerade folkvettet?”. Gärna med avstamp i det mobilovett som har gjort i princip alla platser där människor ska samsas om utrymmet OLIDLIGA.
Och på tal om olidliga: Influencers är det tacksamma ämnet för C Mores humorserie ”Likea”, som är en ung och enkel bagatell – men en ganska rolig sådan. Om den självupptagna och desperata influencern Rut och den nyutexaminerade journalisten Cajsa, som i brist på ett rimligt jobb blir Ruts ”koordinator”.
Felicia Danielsson och Vera Herngren har skrivit manus och gör också huvudrollerna, och att den senare, som spelar stackars Cajsa, är Felix Herngrens dotter syns i både utseende och mimik.
Sedan har vi förstås Henrik Schyfferts ”Vi i villa”, på Discovery+ och i Kanal 5. En medelklassatir baserad på boken med samma namn, om en man som mitt i livet får nog av svindyra köksluckor, förljugna parmiddagar, hippa kontor och alltings förbannade banalitet. Som tappar greppet, spårar ur och kraschar. Kanske, känner man, rakt in i friheten.
Mattias Nordkvist spelar honom med perfektion, och många kommer att kunna relatera. Hårt.
Och kultiga Varanteatern, som efter 24 år är tillbaka med mer ”Varan-tv” i SVT, prickar med den nya seriens blotta existens av två tidstypiska fenomen: gräsrotsfinansiering (via en omskriven Kickstarter-kampanj) samt nostalgifiske i återföreningsform.
Och visst funkar ”Varan-tv:stories”, åtminstone skapligt. Jag fnissar fortfarande mer åt originalserien, förmodligen för att den är så extremt mycket 90-tal och obrydd om vad som är passande och inte, men även nu levererar gruppen en skönt oberäknelig blandning av rent trams och skruvade samtidskommentarer. Den här gången kring bland annat incelmän, dickpics, glesbygdsproblematik, matupplevelser och läskris. Plus såklart pk-kulturen.
På köpkvarteret Pekås, till exempel, säljs ”handsprit från Dafnö gård” för 799 kronor, ”ekologisk honungssenap från Stöke bifarm” för 1 399 och bettskenor i återvunnen plast.
Grejer som i verkligheten förmodligen skulle sälja slut.
FJELLBORGS FAVORITER
The outlaws
Komedi och thriller blandas med strålande resultat i den här pärlan av Stephen Merchant, på Prime Video. Om sju väldigt olika typer som har dömts till samhällstjänst i Bristol, och hittar en väska med knarkpengar. Med det eviga esset Christopher Walken.
Starstruck
Snudd på perfekt screwballkomedi, på HBO Max. Av nyzeeländska Rose Matafeo, som också gör huvudrollen som Jessie. En ung kvinna i London, som efter ett one night stand inser att hon har legat med en toppskådis (Nikesh Patel). Kärlek och strul följer.
The informant
Bakom järnridån, 1985. En ungersk yngling reser till Budapest för att studera ekonomi. Men säkerhetstjänsten har en hållhake på honom, och tvingar honom att spionera på sina nya vänner och rapportera antikommunistiska tendenser. Mycket sevärt, på HBO Max.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv