Patrik Andersson nära tårarna i ”Mästarnas mästare”

Fotbollsprofilen om dramatiska upplevelsen

Här har Patrik Andersson nära till tårarna i ”Mästarnas mästare”.

Det egna målet i den dramatiska Bundesliga-matchen från 2001 väcker känslor.

– Det känns lika bra varje gång jag tittar på det, säger Patrik Andersson.

KRÖNIKA: KRISTOFFER BERGSTRÖM ”Börjar inte nattduellen bli förutsägbar, SVT?”

Gruppfinalen ikväll innebar att de kvarvarande mästarna i grupp två, Helen A Johansson, Sara Eriksson Dikanda, Anna Carin Zidek och Patrik Andersson gör upp om vilka två som ska gå vidare till final.

Men det är inte bara risken att åka ut som väcker känslor. Under programmet får deltagarna se en film om Patrik Anderssons liv och när det är dags för den dramatiska Bundesliga-segern då Patrik Andersson sköt Bayern-Munchen till seger blir det känslosamt.

– Det känns lika bra varje gång jag tittar på det, säger Patrik Andersson.

Du såg att vara nära att fälla en tår när du såg målet, var det så?

– Jag var rörd. Det var en dag med hopp, förtvivlan. Särskilt nu när man vet vad som utspelade sig i Gelsenkirchen där Schalke redan hade börjat fira Bundesligatiteln. Sedan blir de varse om att matchen fortfarande pågår i Hamburg. Fotboll handlar om den känslan.

Patrik Andersson minns den obeskrivliga glädjen när han gjorde målet.

– Det var en total eufori.

Tittar du ofta på det här målet?

– Inte så ofta.

Största vinnarskallarna

Under programmet berättar Patrik Andersson att han spelar fotboll för att vinna. Lika viktigt är det för honom att ta hem ”Mästernas mästare”.

– Men sedan ska man självfallet tävla om det. Man går inte hela vägen i alla moment men det handlar om inställningen.

Patrik Andersson anser att han och Sara Eriksson Dikanda är de största vinnarskallarna i grupp två.

– När jag valde henne till mitt lag blev hon besviken för att det innebar att hon inte kunde ta in poäng på mig, det är en bra egenskap, säger han och skrattar.

I kvällens program gör deltagarna bland annat upp i den brutala Sisyfos-tävlingen då ett tungt klot ska puttas upp för en brant backe. Men det var beeptestet på stranden som var värst för Patrik Andersson.

– Jag är otroligt stark i benen men det var ingen fördel eftersom att vi sprang i sten där tyngden gör att man sjunker för varje steg man tar. Det sög bra.