”And just like that” startar ansträngt i en brant uppförsbacke
Så bra är fortsättningen på ”Sex and the city”
Uppdaterad 2023-06-01 | Publicerad 2021-12-09
And just like that...
HBO Max
Del 1-2
Av Michael Patrick King, med bl a Sarah Jessica Parker, Kristin Davis, Cynthia Nixon, Chris Noth, Nicole Ari Parker, Sara Ramírez, Karen Pittman, Willie Garson.
TV-RECENSION I sina bättre stunder påminner ”And just like that…” om varför vi en gång älskade ”Sex and the city”.
I sina sämre stunder känns den som ett uppgrävt lik som stapplar fram i plågsamt ängsliga kläder och ber samtiden om ursäkt för sin forna trångsynthet.
Det är inte en bra look.
DRAMAKOMEDI Den ikoniska, stilbildande HBO-serien ”Sex and the city” (1998-2004) var banbrytande och älskad. På sin tid.
Men nu är det en annan tid, och sedan seriens nedläggning för 17 år sedan har den kritiserats i backspegeln för, bland annat, sin brist på mångfald, sin materialism, sina klichéartade gaykaraktärer och sin daterade syn på sex och kön.
Och det arvet försöker uppföljaren ”And just like that…” nu göra upp med, samtidigt som den fantastiska fyran är en kvinna kort. Eftersom Kim Cattrall, vars Samantha stod för en stor del av både sexet och humorn i originalserien, inte är ombord på det här projektet.
Att säga att starten i denna branta uppförsbacke är ansträng är en underdrift.
En stol står alltså tom vid lunchbordet. Samantha har flyttat till London och i princip gjort slut med sina vänner.
Carrie (Sarah Jessica Parker) lever lycklig med sin Mr Big (Chris Noth), och representerar nu de heterosexuella ciskvinnorna i en sexsnacks-poddcast rattad av en ”queer-ickebinär mexikansk-irländsk diva” (Sara Ramírez).
Miranda (Cynthia Nixon), som har blivit gråhårig och av allt att döma även halvalkoholiserad, lever med sin Steve (David Eigenberg), som har blivit halvdöv, i äktenskaplig rutin. Det närmaste hon verkar komma kroppsvätskor nuförtiden, är att trampa på sin tonårssons använda kondom.
Hon har slutat sitt jobb, och ska nu, eftersom hon blev så illa berörd av invandrarnas situation under Trumps ”muslimförbud”, sadla om till människorättsadvokat genom att plugga vidare.
Hennes första möte med läraren (Karen Pittman) blir dock en katastrof, eftersom Miranda – vit och gammal och heterosexuell som hon är – råkar kommentera både kön och hudfärg i en akademisk miljö där woke-kulturen härskar.
Charlotte (Kristin Davis), som är gift med sin Harry (Evan Handler), är en engagerad societetsmamma, som avgudar en annan societetsmamma (Nicole Ari Parker) på barnens fina skola, som snabbt får smeknamnet ”Svarta Charlotte”.
Premiären av ”And just like that…” är inte bra. Inte bra alls. En återförening med halvdålig uppslutning, som blandar åldersskämt med en korrekthet som känns mer överkompenserande än naturlig. (Att äta pommes frites är dock tydligen fortfarande en kvinnlig dödssynd i det här universumet, så kroppspositivismen har man inte hunnit till än.)
Men – i slutet av det första avsnittet inträffar något som slungar in handlingen på intressantare territorium, och nästföljande episod är bättre. I den ser man åtminstone konturerna av vad som kan bli en, allvarligare, äldre och annorlunda, men värdig – och sevärd – fortsättning.
En fortsättning som tittar framåt i stället för att desperat försöka sopa rent framför det förflutnas dörr.
”And just like that…” har premiär på HBO Max den 9 december.