”En polis bad mig att skjuta Palme”

Företagsledaren Johan fick frågan före mordet – nu träder han fram

  Aftonbladet kan i dag presentera nya uppgifter om det så kallade polisspåret i Palmeutredningen.

  Företagsledaren och vapenexperten Johan berättar att han fem månader före mord­et åt middag med en vän som var polisman på Norrmalm i Stockholm:

– Han frågade om jag ville skjuta Palme.

  Johan säger att han försökt larma Palme­utredarna – utan att bli trodd. Nu väljer han att träda fram i en intervju med den prisbelönte journalisten och författaren Gunnar Wall.

I dag träder ett nytt sensationellt Palmevittne fram, en vapenexpert vi kan kalla Johan.

– Jag vet att det fanns en poliskonspiration om att skjuta Palme. Jag säger inte att jag tror, utan jag vet. Jag blev nämligen själv tillfrågad om att utföra mordet.

Den som ville ge Johan uppdraget var en av hans bekanta som då arbetade som polis inom Norrmalmsdistriktet.

Johan berättar att han för många år sedan försökte föra sin berättelse på tal för en utredare i Palmegruppen när de två träffades i ett annat sammanhang. Utredaren avbröt honom och visade irriterat att han helt enkelt inte ville lyssna. Sedan dess har Johan valt att hålla tyst. Fram till nu.

Tog kontakt om bok

Johans beslut har växt fram under ett antal månader. Det började med att han kontaktade mig härom året för att utbyta en del synpunkter om Palmemordet eftersom han läst min bok ”Mordgåtan Olof Palme”. Efter en tid fick jag en antydan om att Johan kunde ha egna uppgifter om mordet. Men det är först nu som han utförligt säger vad det handlar om.

Johan är i dag en bit över 60. Större delen av sin yrkeskarriär har han haft i det privata näringslivet. Han är också vapenexpert, pistolskytt och jägare.

Tyckte illa om Palme

År 1985 hade han en chefsbefattning i näringslivet. Liksom de flesta i sin omgivning var han ingen vän av den svenske statsministern.

– De allra flesta jag kände tyckte fruktansvärt illa om Palme. Han gav ett arrogant intryck, folk litade inte på honom.

Bland Johans bekanta fanns en polisman som till hörde Norrmalms vaktdistrikt.

– Han tillhörde den där gruppen som bar en liten symbol, en svensk flagga eller vad det var.

Den grupp Johan syftar på var verksam just inom Norrmalmspolisen åren alldeles före Palmemordet. Gruppen var känd för Palmefientlighet. En del av dess medlemmar hade också uppmärksammats för sin våldsamhet och långt gående högerextremism. 

– Jag och min bekant hade rätt täta kontakter med varann ett tag. Ibland talade vi i telefon, ibland träffades vi på stan och åt lunch.

Lovade att tiga

Den 15 september 1985 hölls riksdagsval. Det blev vänstermajoritet och därmed var det klart att Palme kunde fortsätta som statsminister i ytterligare tre år.

Johan minns att det var i mitten eller under senare delen av september som han bjöd hem polismannen på middag.

– Under vårt samtal den kvällen undrade min gäst plötsligt om han fick fråga mig en sak. Innan han gick in på vad det handlade om sa han med snudd på hotfullhet i rösten att jag måste lova att hålla tyst.

– Det lovade jag. Då frågade han om jag ville skjuta Palme.

Johan säger i dag att han blev så häpen att han först inte visste om han skulle ta förslaget på allvar.

– Jag försökte skoja bort det hela genom att säga: det fattar du väl att jag inte kan göra, vapnet skulle kunna spåras direkt till mig. Min bekant svarade att självklart var det inte något av mina vapen som skulle användas.

”Lätt att fixa vapen”

Polismannen förklarade för Johan att han ”lätt kunde fixa ett vapen i tjänsten” och sa att det var vanligt att gripna som blev avvisiterade hade skjutvapen som de saknade tillstånd för. Det blev aldrig några protester från den gripne om de poliser som hittade ett vapen inte tog upp det i beslagsprotokollet, det betydde att det blev en allvarlig  åtalspunkt mindre.

Johan sa ändå att han inte var intresserad och så var samtalet om den saken slut. Ämnet berördes inte mer under kvällen.

Kontakten bröts

– Efter den tidpunkten tog min bekant aldrig kontakt med mig igen. Ingen svarsmiddag eller någonting.

Johan säger i dag att det tydligt framgått att polismannen inte bara frågat för egen räkning utan att han ingick i en grupp.

– Han sa bland annat: vi har koll på Palme och vet när han rör sig på stan. Men om gruppen bara bestod av poliser eller om det fanns andra med i bilden kunde jag inte veta och inget om det sades eller antyddes.

Hur kom det sig att han frågade just dig?

– Det var kanske inte så konstigt. Jag var företagsledare i kostym och med rätt fet tjänstebil så det förväntades att jag inte tyckte om Palme. Det gjorde jag ju inte heller och det kan jag mycket väl ha sagt till den här polismannen. Och så visste han att jag var både skytt och jägare.

Mindre än ett halvår senare sköt någon ihjäl Olof Palme.

Johan säger att han direkt kopplade samman mordet med det erbjudande han fått.

– Det kändes som en förklaring till varför min bekant klippt kontakten med mig fullständigt.

Vad gjorde du då?

– Jag funderade på att kontakta mordutredarna men avstod. Det kom ju tusentals tips i alla riktningar och det var tydligen många tokstollar som hörde av sig. Jag var väl lite rädd för att sorteras in i den gruppen.

Avspisad av polisen

Till sist, någon gång under 1988, säger Johan att han i alla fall gjorde ett försök att berätta. Men det var då han blev avspisad. Rent tidsmässigt var detta i samband med att utredarna började kartlägga Christer Pettersson i ett försök att binda honom till brottet.

När misstankarna mot Pettersson efter en tid nådde offentligheten kändes det lättare för Johan. Han trodde att alkoholisten från Sollentuna helt enkelt hunnit före, att Pettersson lite grann av en slump råkat skjuta Palme innan den konspirativa gruppen hunnit verkställa sin plan. Men i dag är Johan inte längre så säker på Petterssons skuld.

Vad gör du om utredarna vill tala med dig i dag?

–  Jag är inte avvisande om de själva hör av sig. Men jag lyfter inte luren.

Jag frågar Johan om han känner något obehag i samband med att han nu valt att berätta.

– Ja, det gör jag.

Du tar ändå det obehaget?

– Ja. Jag kommer ju inte att leva i evighet. Det här är min historia. Gör vad du vill med den.

Fotnot: Johan vill inte framträda med sitt riktiga namn.

GUNNAR WALL