"Det känns som om jag legat i en puppa och flugit ut som en fjäril"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-25

Åsa Rosén och dottern Linnea framför den sprakande brasan i kakelugnen. Amanda finns med – på bilder och i deras tankar.

NORRKÖPING. Tre år efter tvillingsystern Amandas död har Linnea och hennes mamma Åsa Rosén, 39, börjat leva igen.

Tsunamirummet i källaren behövs inte längre.

Åsa Rosén, 39, och Linnea, 12, förlorade tvilling-systern Amanda.

Vi står mitt i ett kaos av rivna väggar, virke och arbetsmaskiner.

Linnea, 12, inspekterar var hon ska ha sitt sovrum. Åsa planerar köket.

– Det här är min arena. Att få skapa och arbeta med händerna. Det hjälper mig att må bra igen.

Åsa beskriver de tre åren som en berg- och dalbana. Hon har kastats mellan djupaste förtvivlan, tagit sig upp för att sedan kastas tillbaka igen.

Först flodvågen som slog in över dem i Khao Lak, som sköljde dem åt olika håll. Där Åsa förlorade greppet om Amandas hand i vattenmassorna.

Och där hon sedan mirakulöst återfann Linnea och klamrade sig fast tillsammans med henne vid ett träd.

Och där de sedan hittade maken Lasse, skadad men vid liv på ett sjukhus.

Äktenskapet höll inte

Men äktenskapet höll inte för sorgen. Drygt ett år efter katastrofen separerade paret.

– Jag orkar inte med fler förluster, säger Åsa.

Vändpunkten kom i september. Det var då hon såg annonsen med sitt drömhus.

– Det känns som om jag legat i en puppa och att jag nu har flugit ut som en fjäril.

I sitt förra hus inredde Åsa ett tsunamirum i källaren med bilder på Amanda, snäckor, sand, stenar, minnen från Thailand.

– Nu behöver vi inte ha det längre.

För Linnea känns katastrofen alltmer avlägsen.

– Jag har levt så kort tid så för mig blir tre år längesedan. Det är en fjärdedel av mitt liv.

”Vill börja jobba igen”

Amanda bär de hela tiden med sig.

– Jag tänker mycket på henne. Det finns saker som hela tiden gör mig påmind om henne.

Snart är renoveringen av drömhuset färdig. Åsa är redo att ta nästa steg: att återvända till jobbet som förskollärare.

– När jag har rott det här i land känner jag att jag orkar fokusera på att komma igång och jobba igen.

Linneas nya liv växlar mellan mamma och pappa.

För ett år sedan började hon på en ny skola med idrottsinriktning.