Kom hem som hjälte – skildes från sin familj

Så lever de ett år efter u-båtsdramat

Kapten Milasjevskij steg upp ur ubåten som en hjälte, räddad till livet efter tre dygn på havets botten.

Ett år senare är han förflyttad – hundratals mil därifrån.

Hemma väntar hustrun Jelena och de två små barnen.

Ett år efter olyckan skriver Novaja Gazeta om vad som hände de drabbade och om vem det egentligen var som räddade besättningens liv.

I en röd fåtölj satt Jelena Milasjevskaja, 25. Trött och blek svarade hon på journalisternas frågor. Intill henne stod de knappt två år gamla tvillingdöttrarna i rosa tröjor med texten ”Good Luck”. Jelena blev symbolen för desperationen när ännu en rysk ubåtstragedi såg ut att vara ett faktum.

Men räddningen kom via England och ned för skeppstrappan klev den unge befälhavaren Vjatjeslav Milasjevskij, 25. Blek, men leende. Jelenas man och de övriga sex ombord miniubåten AS-28 Priz hade räddats från havets botten, efter tre ångestfyllda dygn i augusti 2005.

Snart kom frågorna: Vad hade hänt om inte journalister slagit larm och vänt världens uppmärksamhet mot Kamtjatkahalvön längst bort i östra Ryssland? Vad hade hänt om man inte antagit hjälpen från engelsmännen? Kritiken mot den ryska militärledningen var hård. Befälhustrun Jelena Milasjevskaja tillhörde de mest kritiska.

Övertalningsförsök

All information om räddningsarbetet fick hon från journalister och hon lät sig villigt intervjuas. Flera av de andra fruarna till besättningsmännen lät bli. Jelena utsattes för övertalningsförsök. En av fruarna kom hem till henne och sa, enligt Novaja Gazeta: ” Jag har blivit ombedd att att be dig, oss kvinnor emellan, att pladdra mindre, annars kan din man åka dit.”

Militärledningen var till en början livrädd för att journalister skulle få nys om olyckan. Men det fick de och senare, när räddningsarbetet var över sa Jelena inför tv-kamerorna:

– Kanske har jag förstört min mans karriär, men istället har jag räddat mina barns pappa.

Ett år senare har den militära ledningen gjort livet surt för familjen Milasjevskij.

Efter räddningen hamnade Vjatjeslav på sjukhus, därefter på vilohem. Sedan förflyttades han till Vladivostok på fastlandet för att tjänstgöra som vakt. Den ekonomiska ersättningen till familjen hemma på Kamtjatka uteblev. Likaså de matkuponger som ges till officerarna och deras familjer och som ger dem rätt till gratis matinköp.

Jelena ringde militärledningen:

Särskilda omständigheter

– Vi kommer att svälta ihjäl, jag arbetar inte, barnen är ständigt sjuka.

Ledningen svarade:

– Det krävs särskilda omständigheter för att han inte ska åka.

Jelena ställde motfrågan om inte familjen utgjorde en särskild omständighet. Då bestämdes att makens lön skulle utbetalas till Jelena. Frågan om vad Vjatjeslav skulle leva av blev obesvarad.

Efter en månad i Vladivostok återvände han hem för att snart bli ivägskickad i ytterligare tre månader. Därefter förflyttades han till Nizjnij Novgorod – hundratals mil västerut i Ryssland. Där ska han stanna i runt två år. Hem till Jelena och barnen kommer han en gång per år.

Hustrun har bett om att få honom förflyttad lite närmare hemmet, men fått svaret att det inte finns några arbetsuppgifter för honom någon annanstans.

Klistrade framför tv:n

På kvällarna hemma i Zavojko på Kamtjatkahalvön sitter Lena och tvillingarna klistrade framför tv:n när lokalnyheterna börjar. För i vinjetten skymtar Vjatjeslav förbi en kort stund, när han går ner för lejdaren.

– Om vi inte får se pappa så kan vi inte somna, säger Jelena, till Novaja Gazeta.

Johanna Melén