”Det här är på riktigt, min dotter är förlorad”

Malin Wigen

Vill nå ut med sin historia för att stötta andra familjer

helskärm

När Johan och Saras dotter Astrid föddes slog inte hjärtat. Efter en läkarinsats fick de några till dygn med henne – men hon var hjärndöd.

– Rädslan kommer alltid att finnas där, det kommer aldrig gå att slappna av igen, säger pappan Johan Holmén som vill stötta andra familjer.

I onsdags kväll fick Johan Holmén ett samtal från sin då gravida sambo Sara Björkegren – hon berättade att vattnet gått. 

– Man blev ju glad och samtidigt nervös, Jag kände lycka, säger Johan.

När han insåg att de inte skulle hinna till sjukhuset själva ringde de en ambulans och Johan följde efter dem till Karolinska sjukhuset i sin egen bil.

Han berättar att det enda han tänkte på var att hålla sig nära ambulansen – han tror att han körde mot rött minst fyra gånger.

– Jag skulle inte ha kört, adrenalinet rusade i kroppen, jag har aldrig känt så förr.

Men trots sitt försök till att hinna fram till sjukhuset samtidigt kom han efter. Väl på plats hade Johan bråttom in till förlossningen. Där inne fick han veta att Sara mådde bra men att hans nyfödda dotter, som föddes två minuter efter att ambulansen anlänt, var dödfödd.

– Det svartnade för ögonen på mig. Jag kunde inte känna mina ben.

”Kände sig hjälplös”

Som ett mirakel lyckades läkarna få igång hennes hjärta igen. Enligt en av läkarna var det första gången under hans 28-åriga yrkeskarriär som han varit med om något liknande. Men hon var tvungen att ha hjälp av respirator för att kunna andas.

– Man kände sig otroligt hjälplös och maktlös, jag kunde inte göra någonting. I ena stunden ville jag skrika och i andra stunden vill jag slå sönder allt i omgivningen, säger Johan och fortsätter:

– Jag kunde inte ta hennes hand och säga ”kom så åker vi hem”.

På fredagen fick Johan och Sara beskedet att deras dotter var hjärndöd och att hon aldrig kommer att vakna. Enligt läkaren fanns inget att göra, hennes hjärta slog men hon fanns inte där.

”Fick en reality check”

Familj och släkt samlades på sjukhuset för att säga hej då och på fredagskvällen kom en präst för att döpa dottern till Astrid Holmén Björkegren.

– Då fick jag en reality check, jag tänkte att ”det här är på riktigt, min dotter är förlorad”.

Natten mot lördagen, vid tretiden, valde de att koppla ur respiratorn och Astrid fick somna in i deras famn.

–  Man kände sig helt tom. Samtidigt var det skönt att hon nu skulle få slippa lida.

Det är inte fastställt än varför Astrid blev hjärndöd, men man tror att det har att göra med syrebrist på grund av att navelsträngen kom i kläm. Johan menar dock att det betydde mycket för dem att läkaren lyckades få igång hjärtat och att de fick några sista dygn med sin dotter.

– Det var skönt att bara känna hennes värme. Hade hon varit dödfödd hade vi inte kunnat få något, säger han och fortsätter:

– Personalen på Karolinska är de bästa personerna som finns på hela jorden, utan läkarna hade vi inte fått de här dagarna med henne. Och barnmorskorna var fantastiska.

Sonen är deras räddning

Johan och Sara försöker just nu ta sig igenom sin sorg timme för timme. Som tur är får de mycket stöd från familj och vänner. Han har även valt att dela med sig av sin sida av historien på sin Facebooksida, för att på så sätt få kontakt med familjer som varit med om liknande händelser. Men framför allt har deras snart tvååriga son varit deras räddning.

– Utan honom hade vi legat instängda i ett rum. Han vet inte om det men han gör att vi kan orka oss igenom allt det här.

Johan säger att det här inte har avskräckt honom från att vilja ha fler barn i framtiden.

–  Man ska aldrig ge upp. Men jag kommer såklart känna en otrolig rädsla, den kommer alltid att finnas där, det kommer aldrig gå att slappna av igen.