Hundratals flyktingar till Stockholm
Uppdaterad 2015-09-13 | Publicerad 2015-09-12
Anländer med extrainsatta tåg på lördagseftermiddagen
De har rest i en, två eller tre månader. De ser trötta ut och bär på plastpåsar och små barn. På lördagseftermiddagen anlände hundratals flyktingar till Stockholms central.
– I dag är en väldigt bra dag, säger Ahmed, 26.
Lilla Silda, 4, sitter på en väska och gnäller, som barn gör när de är riktigt trötta. Bashar Alzain, 32, skalar en banan och ger henne.
– Vi har rest i 80 dagar, jag och min familj, min farbror och två vänner. Vi har varit i Turkiet, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike och Tyskland, säger han.
De kommer från Syrien och anlände till Stockholm på lördagseftermiddagen. Men de är inte framme än.
– Finland, vi vill till Finland. Jag har en kusin som bor där, säger Bashar Alzain.
Det är många som säger att de vill vidare till Finland. Ett rykte går om att det är lättare att få asyl där.
”Var värst i Ungern”
Ahmed, 26 och Islam, 26 har rest från Bagdad. Resan har tagit 22 dagar.
– Det var värst i Ungern, polisen där var inte mänsklig. Vi är ju två killar och kunde springa ifrån dem, det var värre för barnfamiljerna, säger Ahmed.
De är glada att vara här, men osäkra på om det är värt att söka asyl. Även de har hört att det ska vara lättare i Finland.
– Vi vill stanna här men vi vet inte om det går. Vi har hört att Sverige tar emot folk från Syrien men inte från Irak.
Det första tåget kom fram strax före klockan 15 med 220 flyktingar ombord. Senare under eftermiddagen och kvällen väntas flera tåg. Polisen, Migrationsverket och Röda korset är på plats för att hjälpa flyktingarna med information. De som vill söka asyl slussas vidare.
”Alla ville hjälpa”
Ett provisoriskt tält har satts upp där frivilliga delar ut smörgåsar, godis, äpplen och vatten.
– Jag kom ner här i måndags, då var det kaos. Alla ville hjälpa, ingen visste hur. Nu fokuserar vi på att erbjuda en kopp te, en smörgås, en festis till barnen. En lugn stund efter att ha rest så långt. Om man vill hjälpa till kan man komma förbi och fråga oss vad som behövs, säger volontären Daphne León.