Han vill bryta ljudvallen – i hembyggd bil
Publicerad 2012-03-21
Rosco McGlashans nya bil ger ordet gubbracer en helt ny innebörd.
Med tvåhundratusen hästar ska den göra honom till världens snabbaste man på land.
Målet: att köra snabbare än en gevärskula.
Stilla promenader, korsord och söndagseftermiddagar med barnbarnen räcker inte för Rosco McGlashan, 62, i den australiska kuststaden Perth.
Efter ett liv fyllt av dragracing och fartrekord siktar han på ett sista drömåk.
Planen är enkel:
Han tänker sätta sig på en 15 meter lång raket med fyra hjul och köra så fort det går.
Målet är drygt 1 600 kilometer i timmen. Det motsvarar 1 000 engelska miles per timme och är drömgränsen i de här kretsarna.
– Det är allt jag någonsin velat göra, att sätta världsrekordet på land med 1 000 miles per timme. Det är mitt liv, säger han till brittiska BBC.
I garaget pågår bygget för fullt. Bilen heter Aussie Invader, med tillägget 5R eftersom det här är den femte raketbilen han bygger.
Motorn har en effekt på motsvarande 200 000 hästkrafter. De kommer att ta honom från noll till 1 600 på 20 sekunder. Det är ungefär lika lång tid som en pigg familjebil behöver för att nå 200 kilometer i timmen.
Rosco McGlashan har redan det nuvarande hastighetsrekordet i Australien: 802 kilometer i timmen.
Men att ratta en bil i överljudsfart innebär helt nya utmaningar.
– Det finns problem med luften som bilen måste ta sig igenom, särskilt när den går igenom ljudvallen, som kan göra bilen instabil, säger James Jewkes till BBC.
Han är en av de experter från universitetet i Perth som hjälper till med bygget.
Men gänget i Roscos garage är inte de enda som siktar på drömgränsen.
Den tidigare färgsäljaren Richard Noble, 66, från England har redan flera fartrekord på sin meritlista.
1983 satte han världsrekord på land med 1019 kilometer i timmen med bilen Thrust 2.
1997 var han med och satte det nuvarande rekordet med 1 227 kilometer i timmen med sin raketbil Thrust SSC.
Hans nya konstruktion heter Bloodhound och rattas precis som 1997 av kompisen Andy Green, 50.
Den pennformade Bloodhound är betydligt mer påkostad och avancerad än Roscos garagebygge. Den är drygt metern kortare och två ton lättare.
Den har tre motorer. En jetmotor från ett stridsflygplan som får upp farten till 480 kilometer i timmen. Sedan tar en specialbyggd raketmotor över och skickar upp bilen i över 1 600 kilometer i timmen. En Formel 1-motor driver bränslepumpen.
– Trycket på bilen vid de hastigheterna är enormt, runt tolv ton per kvadratmeter, säger Noble till BBC.
– Det innebär att bilen måste vara lika stark och styv som en ubåt.
Allt detta är stort och allvarligt i England. Inte nog med att rekordet är brittiskt sedan ett kvarts sekel. Engelsmännen har dessutom en nästan sekellång tradition när det gäller det hastighetsrekord, där en och samma familj dominerade sporten under flera decennier.
Fartfantomen Malcolm Campbell adlades för sina insatser under 1920- och 1930-talen. Under sin karriär slog han 13 hastighetsrekord, både med bil och båt.
Malcolm dog av en hjärtattack 1948, 63 år gammal – en av de få rekordjägarna i sin generation som dog en naturlig död.
Hans son Donald Campbell fortsatte i samma hjulspår, trots faderns nedlåtande pikar under uppväxten:
– Du kommer aldrig att bli som jag. Vi är inte samma sort.
Donalds första försök i början av 1950-talet gjordes med pappans gamla bil.
Far och son målade alla sina fartvidunder blekt blå. Samtliga döptes till Bluebird. Namnet tog pappa Malcolm ursprungligen från en teaterpjäs från 1908 med samma namn, ”The blue bird”.
1964 blev Donald Campbell den hittills ende som samtidigt hade hastighets- rekordet på både land och vatten. Även han adlades för sina insatser.
Sammanlagt satte far och son Campbell elva hastighetsrekord på vatten och tio på land. De pressade land - rekordet från 235 kilometer i timmen 1924, till 644 kilometer i timmen 1964.
Familjens dominans upphörde den 4 januari 1967 när Donald Campbell kraschade i över 480 kilometer i timmen med sin racerbåt Bluebird K7.
Båten stegrade sig på några småvågor på sjön, slog runt och kraschade våldsamt.
Via radion hördes Donalds sista ord:
– Det är mycket ojämnheter här. Jag kan inte se nåt! Nu sticker fören – nu åker jag!
Sista orden hördes bara som grymtanden ögonblicket innan båten kraschade mot vattenytan. Fören krossades och Donald Campbell dödades omedelbart.
Kroppen och de söndertrasade resterna av Bluebird hittades först 34 år efter kraschen.
För både Richard Noble och Rosco McGlashan var Donald Campbell den stora hjälten under uppväxten och den som fick dem att börja drömma om rekordet.
Richard Noble kraschade själv under ett tidigt rekordförsök 1977. Han tappade kontrollen över sin hemmabyggda jetmotorbil Thrust 1 i över 300 kilometer i timmen. Bilen snurrade tre varv i luften innan den landade upp och ner.
Noble kravlade ut ur vraket – och gick till närmaste pub.
Sedan sålde han skrotet och började bygga nästa bil. Sex år senare slog han världsrekordet med Thrust 2 i Nevada i USA.
Egentligen var han helt nöjd med sitt sista och nu gällande rekord från 1997.
Men när den amerikanske äventyraren Steve Fossett 2007 planerade ett rekordförsök beslöt Noble att slå det igen, denna gång med råge.
Någon gång i år eller nästa år räknar både han och McGlashan med att göra sina försök.
Så hur snabbt är 1 600 kilometer i timmen?
Det har beskrivits så här: en gevärskula har inte en chans.
Kulans utgångshastighet är visserligen dubbelt så hög som raketbilarnas toppfart. Men den tappar snabbt fart på grund av luftmotståndet. Samtidigt accelererar bilarna blixtsnabbt och kommer därför att relativt snabbt att få en hastighet som är högre än bromsande gevärskulans.
Vad?
Hastighetsrekordet för bilar har stått sig i 25 år. Nu siktar team i England och Australien på att slå det med råge.
Hur?
Reglerna är enkla: farkosten ska ha minst fyra hjul och en förare. Sedan får man ta det som krävs och i de här farterna är det raket- och jetmotorer som gäller.
Varför?
Teamen leds av rekord- veteraner i pensionsåldern som vill nå drömgränsen 1 000 engelska miles per timme innan de hänger ratten på hyllan.