Katten i gräddfabriken
En gång för en herrans massa år sedan gick jag i grundskolan. Vid min skola låg ett konditori. Dom sålde förutom allehanda bakvaror även godis. Vit och blå fransk lakrits för 10 öre styck, Refresher-kolor för 50 öre och tuggummisorterna Dance, Shake och Jenka plus uppstickarsmaken Chock för 50 öre styck. De ekonomiska skillnaderna i min klass var som ett mikrokosmos av världsekonomin, många var Afrika och ett fåtal var EU. Jag snittade väl en 3–4 kronor per dag i budget så valen var inte så svåra: 10 lakritsbitar, 3 kolor och ett tuggumi ungefär.
Pengar var endast ett medel, godis var ALLTID målet. Godis ansågs enligt mej och mina likar vara livsavgörande och en av dom få sakerna i världen av någon som helst vikt.
I dag är musik vad godis var för mej som sjuåring. Tack vare internet är jag alltså varje kväll som ett barn boende i Maraboufabriken. Jag är som en vithaj på en sälbuffé. Jag har laddat hem allt från traditionella aboriginvisor från Australiens inre till minimalistisk isländsk glaciärtechno. Upptäckarglädje är bara förnamnet, det är som om man skulle gett Columbus en Airbus.
Vissa grejer åker nästan direkt i papperskorgen, andra grejer får stanna. Min hårddisk ser ut som en binär version av Roskildefestivalens camping. Problemet är att man inte hinner lyssna på all fantastisk musik som finns där ute.
En bra skiva fick tidigare sitta i min freestyle i månader (en freestyle var förr i tiden det svenska ordet för walkman, alltså en bärbar kassettbandspelare) nu har en samling mp3:or tur om dom lever kvar ens en vecka i min mycket moderna uppspelningsapparat.
1992 gav min kompis Jenny mej A Tribe Called Quest’s andra platta A Low End Theory. Jag lyssnade på den plattan i kvart över en evighet. Jag kan fortfarande texterna och får en konstig form av gåshud i ansiktet när jag hör vissa låtar. Det är en av mitt livs mesta lyssningsupplevelser. Men när jag står under detta Niagarafall av musik som idag sköljer över mej undrar jag om något egentligen kommer att fastna i längden eller om allt bara forsar förbi.
Jag har kollat under min soffa och jag hittar ingen flytväst så kan någon vara snäll och be Monique Wadsted att komma hit och klippa av min nätkabel?
Till nästa vecka mein freunds koppla in, koppla upp och koppla av.