Snart finns inte Merkel att hålla i handen längre
Mer och mer talar för att Europa får se sig om efter en ny ledarfigur att hålla i handen efter Angela Merkel.
Den tyske förbundskanslern har försvagats kraftig av de extremt utdragna regeringsförhandlingarna.
En kandidat står i kulisserna och hoppar av iver att ta över rollen, men håller han måttet?
Angela Merkel har inte bara varit Tysklands förbundskansler sedan 2005. Under rätt många år har hon dessutom varit den klart lysande stjärnan på Europas politiska himmel.
Hon har de facto fungerat som kontinentens informella ledare. Efter valet av Trump rentav den fria världens talesman. Den alla lutat sig mot för att lösa eurokris, Greklandskris, brexitkris och flyktingkris för att nämna några av de många hot som EU stått inför de senaste åren.
Det är hon som hanterat auktoritära ledare som Erdogan, Putin och nu Trump.
En roll hon fått tack vare Tysklands ställning som Europas överlägset största och starkaste ekonomi men också för hennes personliga egenskaper. Hon har kombinerat en lugn klokskap och saklig ledarstil med stor förhandlingsskicklighet.
Hyllad
Till och med hennes politiska motståndare har hyllat hennes förmåga att lösa kriser på ett förnuftigt sätt. I Tyskland har långt fler än de som röstat för Merkels parti, kristdemokraterna, uttalat att hon är den mest lämpade personen på posten som förbundskansler.
Efter valet i Tyskland i september hörs dock alltmer andra tongångar.
Redan det faktum att Merkel misslyckades med att bilda en regeringskoalition tillsammans med liberala FDP och de Gröna visade att hennes hyllade förmåga att nå fungerande kompromisser nått vägs ände.
Även om kristdemokraterna blev överlägset största parti i valet 2017 gick Merkel tillbaka kraftigt. Istället dundrade det främlingsfientliga Alternativ för Tyskland, AfD, in i förbundsdagen och försvårade bildandet av en ny regering.
Vägrar erkänna
Främsta skälet till AfD:s framgångar var Merkels agerande på hemmaplan under flyktingkrisen. Hon vägrade även i backspegeln erkänna att hon gjort något fel när hon öppnade landets gränser med orden "vi klarar det". Något som förvandlade henne till ett rött skynke för många tyska väljare.
Nu försöker hon ro de rekordsega regeringsförhandlingarna i hamn. Hennes partner, socialdemokraterna, är extremt ovilliga. Hittills har man inte kommit längre än att samtala om huruvida det finns förutsättningar att inleda verkliga samtal. På fredag är deadline för dessa preliminära sonderingar.
Mer än hundra dagar har gått sedan valen hölls och ändå står Tyskland långt ifrån en ny regering. Det säger mycket om hur Merkels förmåga att leda försämrats. Inte nödvändigtvis för att hon själv är en sämre ledare utan därför att varken hennes politiska motståndare eller befolkningen längre känner samma grundmurade förtroende för henne.
Nyval utan Merkel
Blir det ingen stor koalition väntar nyval och då är det inte självklart att Merkel står kvar som kanslerkandidat.
Kanske lyckas hon till slut få till en regering men det är inte troligt att det kommer att ändra lutningen på det sluttande plan som Merkel befinner sig på.
För Europa är det en potentiellt allvarlig utveckling. Vem ska framöver lyckas ena Europas länder i en tid av turbulens och svåra konflikter. Någon naturlig efterträdare till Merkel har inte trätt fram i Tyskland.
Även bland Europas övriga ledare är det svårt att se någon som kan axla rollen. Trots allt måste hen komma från ett av EU:s tongivande länder.
Theresa May är kraftigt försvagad och dessutom ska Storbritannien lämna EU. Italien har en stor ekonomi men saknar en tydlig frontfigur vid sidan av populister som Beppe Grillo och Silvio Berlusconi.
Framgångsvåg
Frankrikes Emmanuel Macron är egentligen den enda utmanaren till Merkel. Han rider fortfarande på den framgångsvåg som den tydliga segern i både presidentvalet och parlamentsvalen förra året gav honom. Han har lagt fram en vision om ett ökat samarbete mellan EU-länderna.
Macron verkar vara fylld av självförtroende och ha Napoleonhöga tankar om sig själv. Han står mer eller mindre och hoppar av iver för att få ta över Merkels roll.
Men för att verkligen kunna fylla den måste han visa att hans idéer går att genomföra i praktiken. Han måste få fart på Frankrikes stagnerande ekonomi med utlovade reformer.
Han har fördelen av att vara en mittenpolitiker, varken höger eller vänster enligt honom själv.
Det är bara att hoppas att Merkel blir kvar en tid till innan Macron eller någon annan är redo att ta över hennes roll.