Expert: Döm inte ut efter åldern

Mary Mårtensson

Målet med all vård i livets slutskede är livskvalitet.

– Man ska se till att patienten har det bra, säger Carl-Magnus Edenbrandt, ordförande i Svensk förening för palliativ medicin.

helskärm

Vid vård i livets slutskede för­söker man inte längre bota sjuk­domen – ­eftersom det ­inte går – ­eller förlänga livet. Däremot ges symtomlindring. Den patientansvarige läkaren fattar beslutet i samråd med en kollega och bör även samråda med patienten ­eller anhöriga.

”Diagnosen hastigt ställt”

Angående Salme Thylander, 93, ­säger Carl-Magnus Edenbrandt:

– Det verkar som om diagnosen om palliativ vård blivit satt för hastigt. Det är ett väldigt svårt ­beslut att fatta, särskilt i ett akutläge. Man kan göra en felbedömning.

Hur vanligt är det med felbeslut?

– Det är sällsynt, men händer.

Är det förenligt med god palliativ vård att inte ge patienten vätska?

– Nej, utan det avgörs från fall till fall. När man inte riktigt vet om ­patienten ska leva i en, två eller tre veckor måste patienten ha vätska. Om det är så att man inte ska dö så är törst plågsamt.

”Låter bekymmersamt”

Vård i livets slutskede regleras i Socialstyrelsens föreskrifter från 2011. Juristen Mattias Wallin säger:

– Det du beskriver i det enskilda fallet låter bekymmersamt. ­Alla har rätt till en god och säker vård och man kan inte bara avsluta en behandling. Det ska göras en adekvat medicinsk bedömning. Ibland kan en patient te sig livstrött, men det kan också hänga ihop med att patienten inte fått ­näring.

Kunskapen är liten

Förr innebar palliativ vård att inget mer fanns att göra. En förlegad syn, menar Carl-Magnus Edenbrandt.

– Det är lika intensivt med palliativ vård som med annan vård, den är ­bara annorlunda. Man får inte bli ­utdömd bara för att man är gammal eller ligger till last.

I dag är kunskapen om palliativ vård liten bland läkarna. I somras ­beslutade därför Socialstyrelsen att palliativ medicin ska bli en tilläggsspecialitet. 2014 startar ­utbildningen.