Det kändes härligt att bli en underdog
Jag hade en gång i tiden Sveriges största blogg.
Sedan la jag av. Sedan dess har jag blivit kontaktad av alla tidningar ni kan tänka er, som erbjudit mig enorma summor pengar för att börja blogga. Men jag har bidat min tid, och det var först i fredags som jag bestämde mig. Jag vände blickarna mot Värmland.
Ringde ett samtal så var det klart.
Jag bloggar numera alldeles gratis på en mycket liten lokaltidning i Värmland som heter Värmlands Folkblad, på vf.se.
Jag tyckte det kändes härligt att gynna något som var litet. Att bli en underdog. Den stora lokaltidningen i Värmland heter NWT.
I ett inlägg kallade jag ägaren till den där konkurrerande tidningen för ”satan själv”. Det tog en liten stund så ringde ledningen på vf.se upp. De var oroliga. De tyckte att mitt inlägg var farligt rent juridiskt. Eventuellt kunde det röra sig om förtal. Som jag skrattade åt detta påstående.
Tänk om stora NWT skulle stämma lilla VF för att jag kallat någon för ”satan själv”. Jag ser framför mig en rättegång där vi sitter och tittar ner i bordet och skäms och åklagaren står där med sin fina kostym och ser jävligt elak ut.
Han hånler mot oss, den idioten, och så frågar han: ”Du har kallat min klient för ’satan själv’. Stämmer det?” Jo, jag nickar. Åklagaren fortsätter. ”Det är allvarligt. Av detta följer att du också vill mena att han icke äger händer, utan klövar. Du antyder också att han skulle ha horn i pannan och att hans hud skulle vara färgad mörkt röd. Ditt resonemang om att min klient är ’satan själv’ innebär också att du vill låta påskina att han inte har ett hem i vanlig mening. I stället ska han bo under jorden i ett hav av brinnande magma. Och där ska han sitta och hånskratta på ett obehagligt sätt och roa sig med att kasta glödande eldbollar i olika riktningar.
Ni vill också mena att min klient har en svans, mycket liknande den knorr som grisar bär runt på. Herr domare, ärade jury, jag säger er: Horn, svans, röd hud ... Är något förtal så är det väl ändå detta?”
Och juryn hummar och nickar och antecknar något litet i sina papper. Och rätten ajournerar sig, stolskrap i golvet och mummel bland åskådarna.
En timme senare är jag fälld för förtal. Två år på Hall. För att jag kallade någon för ”satan själv”. Jag ser fram emot det. Vi ses i rätten, som man säger i USA.