Löfven fick klä skott för säkerhetspolitiskt råd
Publicerad 2015-03-03
I höstas bildade statsminister Stefan Löfven (S) ett säkerhetspolitiskt råd inom regeringen.
I dag pressades han om arbetet – och hur rådets möten dokumenteras.
– Vad som sker stort, sker uppenbarligen tyst, sa Hans Wallmark (M).
Den 14 november förra året deklarerade Stefan Löfven vid en presskonferens att han avsåg att bilda ett säkerhetspolitiskt råd inom regeringskansliet.
Uttalandet skedde efter att Försvarsmakten konstaterat att svenskt vatten kränkts av minst en miniubåt från främmande makt.
Möten om terror och Ukraina
Under tisdagen pressades statsministern i riksdagen om vad som hänt sedan dess.
Moderaten Hans Wallmark hade ställt en skriftlig fråga. Bland annat ville han veta om rådet kommit i gång, vilka som i så fall ingår i arbetet och vilka frågor det sysslat med.
Stefan Löfven svarade att rådet är i gång och har hunnit ha tre möten, som främst fokuserat på terrorhotet och konflikten mellan Ukraina och Ryssland.
– Det har inrättats för att regelbundet kunna samordna de frågor som rör säkerhet i bred bemärkelse. Jag har själv lett rådets arbete, sa Löfven.
De som enligt statsministern deltagit i mötena är statsråd som främst kan anses berörda, det vill säga vice statsminister Åsa Romson (MP), utrikesminister Margot Wallström (S), försvarsminister Peter Hultqvist (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S).
Hans Wallmark var inte helt nöjd med det svar han fick.
– Vad som sker stort sker uppenbarligen tyst i det här fallet, han han.
Wallmark menade att det behövs mer information om rådets arbete och han ifrågasatte också det inflytande rådskretsen får.
Dokumentation efterlystes
Men Stefan Löfven fick också frågor om hur rådets arbete dokumenterats.
Moderaten Andreas Norlén, ordförande i riksdagens konstitutionsutskott, drog paralleller till tidigare granskningar, bland annat i samband med den tidigare tsunamikatastrofen 2004, där det konstaterats att regeringens arbete måste gå att kontrollera.
– KU har vid ett antal tillfällen poängterat betydelsen av att arbetet i regeringskansliet dokumenteras på ett sånt sätt att det i efterhand går att följa vad som varit föremål för åtgärder, sa han.
Statsministern menade dock att rådet inte fattar några beslut på egen hand, det sker i stället efter beredning inom departementen, och att de mötesanteckningar som förs därmed räcker:
– Det här är inte ett beslutande organ. Det är ett beredande, koordinerande organ mellan de statsråd som har mest beröring i dessa frågor.