”Säg åt barnen att jag älskar dem”

Publicerad 2015-07-06

Strandmassakerns hjälte talar ut

Matthew, 30, träffades av IS-terroristens kulor – när han skyddade sin fästmö.

Nu berättar han om hur han dog och kom tillbaka igen.

– Jag sa "jag älskar dig, säg åt barnen att jag älskar dem, men gå nu för de behöver en av oss och jag kommer att dö", säger han i The Mail on Sunday.

Att de överhuvudtaget var där hade bestämts av ett mynt, som de singlade för att de inte kunde välja om de skulle resa till Tunisien eller Egypten. Sedan blev de huvudpersoner i det mest uppmärksammade hjältedådet på den blodsdränkta stranden i Sousse.

Den 30-årige brittiske gasteknikern Matthew James tog tre kulor från terroristen Seifeddine Rezguis kalasjnikov, för att skydda sin fästmö Saera Wilson.

– Jag agerade liksom instinktivt och drog henne ur vägen, säger han till The Mail on Sunday.

Typisk dag på stranden

Folk badade och solade i solstolar. Andra körde jetski eller åkte bananbåt. Saera är säker på att hon såg terroristen anlända stranden på en jetski, ungefär 40 meter ifrån dem.

– Han såg ut som en vanlig resenär, säger hon.

Matthew satt och smörjde in Saeras rygg med solkräm. Plötsligt sköts ett tyskt äldre par ner bara ett par meter ifrån dem. De blev de första dödsoffren i massakern som skulle ta 38 liv och skada ytterligare 39 turister.

Mannen med automatvapnet vände sig mot 26-årige Saera.

– Det var då jag vände mig och grep tag i Saera. Då sköt han mig och jag fick blackout. Jag minns att jag rullade runt på marken och tänkte ”bloody hell, vad var det där?” för i några sekunder gjorde det inte ont. Jag trodde att jag blivit träffad av en smällare, säger Matthew James.

"Som en brevbärare på sin runda"

Han kastade sig fram och drog sin fästmö mot marken precis när Rezgui avlossade svärmen. En kula slet upp Matthews mage, en annan träffade honom i bröstet – precis ovanför hjärtat. Den tredje gick rakt igenom hans vänstra överarm.

Saera var helt oskadd, och låg dold i skydd av solstolen.

Rezgui fortsatte sin dödsbringande promenad längs den vita sandstranden.

– Han gick från solstol till solstol, lyfte upp dem med foten och sköt mot folk som gömde sig. Jag såg hans ansikte. Han var inte arg utan såg målmedveten ut. Som en brevbärare på sin runda, säger Matthew James.

När mördaren försvann över en sanddyn sa Matthew åt Saera att springa för sitt liv. Att överleva och ta hand om deras barn, 6-åriga Tegan och Caden, 15 månader, som var kvar hemma i Wales med sina morföräldrar.

– Jag sa "jag älskar dig, säg åt barnen att jag älskar dem, men gå nu för de behöver en av oss och jag kommer att dö".

Först vägrade hon att lämna hans sida. Hon intalade honom att han inte skulle dö. Han ropade ”gå nu!”.

– Jag sprang och när jag vände mig om för att titta på Matthew – jag hoppades att det inte var sista gången – sprang jag rakt in i ett volleybollnät och ramlade, säger Saera.

Blodspår i sanden

Matthew var säker på att han skulle dö, och samtidigt livrädd för att skytten skulle komma tillbaka och avsluta jobbet. Men han insåg att han hade en liten chans att överleva – när han såg hur illa det var för den tyske mannen som låg döende.

Matthew kröp fram på sina knän och lämnade en tjockt spår av blod efter sig i sanden. Det tog en timme innan han kunde få vård för sina skottskador och han hade bara en handduk till att stoppa blodflödet.

Men han tog sig till några människor som hjälpte honom till hotell Bellevue. Där väntade han förgäves på ambulans medan skottlossningen fortsatte i närheten.

De försökte ta skydd högre upp i hotellet, men till sist kollapsade han ensam i en trappa medan andra gömde sig av rädsla.

– Jag minns att jag tänkte att jag hade fått nog. Jag accepterade att jag skulle dö och att jag aldrig mer skulle få se Saera och barnen.

Hjärtat stannade

Men ännu en gång tog han sig upp. På egen hand tog han sig ut på gatan, ungefär samtidigt som Rezgui, efter 47 minuters dödande, ringades in och sköts ihjäl av tunisisk polis.

Matthew föll i armarna på en polis som kallade på en ambulans. På vägen till sjukhuset förlorade han medvetandet.

Under operationen stannade hans hjärta. Men även denna gång klängde han sig fast vid livet.

Under tiden sprang Saera i desperation runt och letade efter sin blivande make. Döda turister bars in på bårar täckta av lakan. Hon lyfte på dem för att se om någon av dem var Matthew.

Om någon hade mörkt hår blev hon först rädd. Lättnaden över att inte ha sett honom försvann för varje ny kropp som bars in.

– Det var hela tiden en ny kropp som kom in och jag var tvungen att kontrollera alla, säger hon.

Till sist fick hon veta av en reseledare att Matthew hade hittats. Hon rusade iväg till honom.

– Jag kramade honom och kysste honom och struntade i att det gjorde ont för honom. Det var den häftigaste känslan någonsin – jag kunde andas igen.

Gifter sig – nästa sommar

Efter massakern på solsemestern flögs de hem i förtid. Matthew har sedan dess vårdats på ett sjukhus i Cardiff. Paret har valt att skjuta upp sitt planerade bröllop till nästa sommar, då det kommer att ta flera veckor innan han kan vara uppe på benen igen.

När de kom hem berättade Saera för deras barn att en ond man varit elak mot alla, men att pappa räddade mamma.

– Pappa räddade mamma och är en hjälte. Jag lever tack vare honom, det är inget snack om den saken. Och att han fann den mentala och fysiska styrkan att fortsätta när han trodde att han skulle dö var otrolig. Han är min hjälte.

Följ ämnen i artikeln