Claudia ville lämna sin sambo – ströps till döds
Uppdaterad 2022-12-13 | Publicerad 2022-12-11
När Claudia Quiroz dödas av sin sambo skakar mordet om hela Oskarshamn.
En kvinna som inte ens fick bli 30 år gammal.
Mordet på Claudia är inte det första av en man som dödar någon han sagt sig älska. Inte heller det sista.
Men varje fall är unikt.
Aftonbladet har träffat polisen som var först på plats. Bästa vännen som presenterade Claudia för mannen som skulle komma att bli hennes död. Åklagaren som fortfarande har allt material sparat i en pärm.
Och storasystern som fick säga adjö på ett bårhus.
Ikväll ska Claudia träffa sin sista kärlek.
Om det vet hon inget när hon ringer på hos sin bästa vän Sandra Granquist, som firar sin födelsedag med hemmafest.
Det är sommaren 2015.
Kompisgänget sitter på Sandras balkong i centrala Oskarshamn och dricker drinkar och skrattar.
Egentligen ska Omar Ali Abdalsalam inte vara här, han har följt med en kompis. Ingen av de andra på festen känner honom, de har ingen aning om att han dagen innan släppts från fängelset efter att ha misshandlat sin före detta sambo.
– Om jag vetat det skulle jag ha slängt ut honom. Än i dag klandrar jag mig själv för den kvällen, säger Sandra Granquist.
Den fem år yngre Omar är jättesnygg, tycker Claudia. Han är lång, mer än huvudet högre än hon, och hans ögon är stora och bruna.
Han verkar så snäll.
Och det är som att den enda han ser är Claudia.
Sandra märker hur det får hennes vän att lysa upp. Claudia har dåligt självförtroende – som yngre var hon mobbad i skolan och hon mådde dåligt över sin vikt – och Omars odelade uppmärksamhet smickrar henne.
Efter den här kvällen börjar Claudia och Omar att umgås hela tiden och de blir snart ett par.
Claudia har alltid älskat att gå ut och dansa och spela biljard, men numera är Omar alltid med när Sandra och Claudia ska ses.
– I början var jag glad för hennes skull. Hon tyckte väldigt mycket om honom och han var alltid vänlig mot mig, säger Sandra.
När Omar drygt två månader efter att de träffats bestämmer sig för att fria till Claudia frågar han Sandra om råd för att planera det perfekta frieriet. På en restaurang framför flera familjemedlemmar och vänner går Omar ner på knä och ber Claudia om att bli hans för alltid. Claudia ser lycklig ut när hon säger ja.
Sandra kan ändå inte låta bli att undra över varför Omar alltid måste vara med, hur han alltid verkar ha koll på Claudia när de är ute och hur Sandra aldrig får prata ostört med sin vän, så som hon brukade.
Men så plötsligt en kväll förändras Claudias ton.
Viskande berättar hon för Sandra om hur Omar kört ut henne i skogen och lämnat henne där utan skor.
Sandra säger åt Claudia att det inte är ett normalt beteende. Hon ber sin vän tänka över relationen. Claudia får dock Sandra att lova att inte berätta om det för någon.
– Det var jobbigt att hålla det för mig själv men jag ville inte svika hennes förtroende.
Luciahelgen ska de egentligen ut och festa tillsammans, ett helt gäng. De ska fira Omars 24-års dag. Men Sandra måste ställa in, hon lyckas inte få barnvakt.
Att denna kväll kommer sluta som den gör kan Sandra aldrig tro.
I sal 10 på Oskarshamns sjukhus försöker sjukvårdarna få hjärtat att börja slå i den till synes livlösa kroppen.
På en stol i ena hörnet av salen sitter en man i en trasig tröja och tittar på.
Yttre befäl Fredrik Svenzén kommer till akuten tillsammans med sin kollega. De har haft fullt upp hela kvällen, det är Luciahelg och det är fest i hela stan, flera hemvändare är tillbaka och roar sig längs kroggatan och framför allt på nattklubben La Scala.
Nu går Fredrik Svenzén in i akutsalen och fram mot kvinnan på båren.
Han känner genast igen henne, hon är dotter till kvinnan som arbetat som lokalvårdare på polisstationen i Oskarshamn.
Även mannen på stolen känner Fredrik igen.
Fredrik har stoppat honom flera gånger när han kört bil utan körkort. När Fredrik till slut beslagtog hans bil blev Omar så rasande att han började sparka sönder den.
Dessutom vet Fredrik att mannen har dömts för våldsbrott mot sin tidigare flickvän.
Nu sitter han, den 24-årige Omar, på stolen och gråter fast utan att några tårar kommer.
Fredrik vet att chockreaktioner kan se olika ut men han upplever ändå att Omar beter sig märkligt.
– Jag vet inte men det kändes som ett slags skådespel, säger Fredrik Svenzén.
Nästan en timme efter att livräddningsförsöket inletts, klockan 04.10, förklaras Claudia död.
Omar blir arg, han skriker på läkaren och Fredrik.
Fredrik försöker få Omar att berätta vad som hänt, han säger att han och Claudia varit ute med vänner på La Scala och att de sedan gått upp mot Stadsparken.
Där har de blivit överfallna av några män i stora jackor. När gänget försvann låg Claudia livlös kvar på marken. Omar började ringa runt till släktingar för att få hjälp att köra henne till sjukhus.
Plötsligt avbryter Omar sin berättelse och börjar gråta. Han klappar på Claudias livlösa kropp.
– Jag reagerade på hennes skador i kombination med hans beteende. I bakhuvudet hade jag också hans historik där jag visste att han knivhuggit sin tidigare flickvän och hans ilska vid våra tidigare möten.
Omar blir på nytt arg när han får veta att han måste följa med polisen.
– Han kände sig kränkt över hur vi kunde misstänka honom för något när det var han som kom in med sin flickvän.
Först några timmar senare börjar Fredrik Svenzén tänka på paret som bråkade utanför krogen och bilen de fick larm om som ska ha kört i stadsparken.
Och nu börjar också en kamp mot klockan. För de har ett mordoffer – men ingen brottsplats.
Att lösa ett mord är nästan som att lägga ett pussel, tycker chefstekniker Anders Elmqvist. Och det är en pusselbit han funderar extra mycket på:
Varför är Claudias kläder bara smutsiga längs ena sidan av kroppen?
Kanske kan platsen där Omar säger att han och Claudia blev överfallna på ge svar på frågan.
Allt polisen vet är det Omar har berättat: Att någonstans i Stadsparken har Claudia blivit dödad av ett gäng killar.
Två timmar och tjugo minuter efter att Claudia förklarats död anländer de första poliserna.
Kvällen Claudia dog kom minusgraderna till östra Småland, rimfrosten la sig som ett tunt täcke över trottoarer och gräsmattor.
Snart kommer parken vara full av hundägare som ska ut på morgonpromenad, eventuella spår i frosten kommer att suddas ut, därför bestämmer de sig för att spärra av hela området.
En hundförare börjar leta i det avspärrade området.
Vid en rabatt i parken ser han hur frosten smält, som om något – eller någon – legat på marken.
Och i gräset syns fler spår. Hundföraren följer dessa till en dunge ungefär 45 meter bort. Polishunden markerar.
Bredvid syns märken i rimfrosten efter bildäck.
Hundföraren filmar allt.
Några timmar senare har solen smält bort frosten.
Poliserna misstänker att det är här Claudia har dött.
– Det var en svår brottsplats. Dels är det tidsaspekten med en brottsplats utomhus, du vet inte när det kan börja regna eller snöa. Det fanns också få spår. Eftersom det var ett publikt område säger en fimp eller ett tuggummi inte någonting, för det kan tillhöra vem som helst, säger Anders Elmqvist.
Han diskuterar spåren de hittar på platsen med sin kollega, teknikern Lars Olofsson.
– Vi hade en tanke om vad som hänt, vart hon legat och sedan förts. Vi hade också spåren efter bilen som kommit och hämtat henne. Men vi visste ju inget om vad som skett innan dess, säger Lars Olofsson.
Anders Elmqvist bestämmer sig för att försöka rekonstruera brottet utifrån spåren på brottsplatsen. Kan de genom smutsen på Claudias kläder få reda på hur gärningsmannen hanterat kroppen?
Anders studerar knapparna i Claudias jeans, de har repor och i tyget på kläderna har det bildats veck efter jord och lera.
Han hittar en poliskollega som är ungefär lika lång som Claudia var för att med hennes hjälp ordna en rekonstruktion. Hon får sätta på sig en vit overall innan de drar henne på ett visst sätt längs marken.
På hennes vita dräkt syns efteråt likadana märken som på Claudias kläder.
Men trots att bevisen sakta men säkert raserar Omars version av Lucianatten har de fortfarande inte svaret på frågan: varför?
Claudias mamma gråter hela den 23 mil långa bilfärden mellan Märsta och Linköping.
De stannar inte en enda gång. Patricia är gravid i sjunde månaden men hon kommer sig inte ens för att känna efter om hon är kissnödig.
De har ju väntat på det här. Att få ta ett ordentligt farväl Claudia.
Köerna har varit långa på rättsmedicin i Linköping på grund av julhelgerna.
Claudias pappa har kört upp från Oskarshamn för att möta dem där.
Nu ska de få se Claudias kropp en sista gång.
Patricia har lovat sin dåvarande sambo och sina föräldrar att hon inte ska följa med in.
Tänk om det är farligt för barnet om hon ser sin lillasyster på det här viset, menar de?
Hennes mamma och pappa går in i rummet.
Där lyser några stearinljus.
I mitten av rummet ligger hon. Deras yngsta dotter, bebisen i familjen.
Claudia, som älskade att dansa och att skratta.
Claudia, den glada flickan som tyckte så mycket om hundar och som aldrig riktigt ville växa upp.
Patricia väntar utanför.
Hon tänker på det kyliga telefonsamtal som blev hennes och Claudias sista.
Claudias relation med Omar var som ett infekterat sår mellan dem och båda var för stolta för att säga förlåt.
Den sista tiden pratade de inte alls med varandra.
Patricia och Claudia, som alltid varit så sammansvetsade, som gått igenom så mycket ihop.
Under uppväxten, som två svarthåriga flickor i en svensk småstad på 1980-talet, var de vana vid att sticka ut och de blev båda retade.
Men för Claudia, som dessutom hade inlärningsproblem och fick gå i specialklass, var det snarare mobbning det handlade om.
När Claudia träffade Omar blev Patricia först glad. Systern hade inte haft många seriösa förhållanden förut och Omar verkade snäll och uppmärksam.
Men när uppmärksamheten snarare övergick till ett sjukligt behov av kontroll, och när Claudia började berätta om de ständiga bråken, ville Patricia att hon skulle göra slut.
– När jag även fick höra från en barndomsvän om Omars tidigare domar, tog jag upp det med henne igen. Men Claudia var bestämd, hon älskade honom.
När Patricia står i väntrummet på rättsmedicin, utanför rummet där hennes döda syster finns, ångrar hon sig plötsligt.
Hon måste få se sin lillasyster en sista gång.
Patricia går in till Claudia, bara hennes ansikte och händer syns
Det ser precis ut som att Claudia sover.
– Men hon var vitare än vanligt. Och kall, jättekall. Hennes ögonfransar var klistrade på kinden, jag antar för att ögonen inte skulle öppnas.
Patricia lutar sig över sin syster. Hon pussar henne på pannan. Säger:
– Adiós querida hermana.
Farväl älskade syster.
På vägen hem från Linköping äter de på McDonalds. Patricia får inte i sig något annat än en cheeseburgare. Mamma förmår bara dricka en kopp kaffe.
De gråter inte längre. Det är som att de inte orkar. Det blir tomt när man ställs inför fullbordat faktum.
Där och då vet de att Claudia är borta för alltid.
Men det är först fyra månader senare som Patricia ska få reda på vad det var som egentligen hände den där Lucianatten.
Innan Kjell Lundahl avslutar förhöret med Omar tittar han på honom och säger:
”Vi kan inte se att någon annan än du varit där, tänk på det.”
Nu, 18 dagar efter det förhöret, har Omar ringt.
Och Kjell och hans kollega är säkra; i dag är dagen han kommer att erkänna.
Kjell, som är van vid att hålla förhör, har använt den taktik han alltid använder. En taktik som är själva motsatsen till hur det brukar se ut i valfri amerikansk polisfilm. Han försöker att aldrig brusa upp, eller döma personen på förhand.
Ibland är de personer som Kjell Lundahl förhör kaxiga. Andra är inställsamma.
Omar är mer som majoriteten av de han brukar möta.
– Han var inte en svår person. Han pratade och berättade och var inte vrång utan ganska neutral och låg. Han hade ett kriminellt register men han var inte yrkeskriminell, så han hade inte den jargongen på något sätt.
Men hur trevlig Omar än är håller inte hans berättelse.
Hans version i de första förhören är att ett gäng killar attackerar honom och Claudia i Stadsparken och att det är i det tumultet som Claudia dör.
Han har dock bara ett mycket vagt signalement på killgänget. De tekniska undersökningarna ger inget stöd för att någon annan än att Omar och Claudia var där när hon dog.
Och det säger Kjell till Omar.
– Sen lämnade vi honom med orden att det bara är att kontakta oss när han vill.
När Omar nu ringer för att han vill berätta något beger de sig till häktet i Kalmar och leds in i ett av de kala förhörsrummen, utrustade med den larmknapp i handen som alla som besöker häktet får bära för sin egen säkerhets skull.
Omars advokat är med via högtalartelefonen.
Klockan är 10:08 den 22 mars, tre månader efter Claudias död, när Kjell och hans kollega inleder förhöret.
– Omar du ringde ju mig igår och ville berätta något för oss. Jag lämnar ordet till dig.
– Ja det var att jag ville erkänna brottet.
Omar berättar hur han inte kan kontrollera sin ilska. Att han ofta får blackouts när han blir arg och att det är därför berättelsen dröjt.
Hur det svartnade för honom när Claudia började bråka med honom. Hur han knuffade henne i halsen, och hur hon föll.
– Jag försökte väcka henne men hon var borta, säger Omar.
Men är det verkligen hela sanningen?
– Döm mig till döden om ni vill, jag bryr mig inte, säger Omar.
Han låter uppgiven när han förhörs i salen på Kalmar tingsrätt.
Det är maj och rättegången har börjat.
Åklagare Patrick Sonevang är koncentrerad.
Det är fullt på åhörarplatserna, media, allmänhet och närstående till Claudia är där och följer allt som sägs.
Det är ett speciellt fall, också för Patrick Sonevang. Flera år senare kommer han fortfarande ha sin sakframställan och plädering sparade i en pärm. Mordet på Claudia har skakat om – inte bara alla som kände henne – utan hela Oskarshamn. Hur en ung kvinna med hela livet framför sig dödas mitt i Stadsparken.
Omar orkar inte fortsätta förhöret.
Patrick Sonevang föreslår att de tar en paus.
Han har studerat polisförhören med Omar noga, han vet att den bästa strategin är att gå försiktigt fram, att vara empatisk snarare än konfrontativ.
– Jag visste hur han backade varenda gång han blev konfronterad, därför ville jag inte pusha honom för hårt, säger Patrick Sonevang.
Omars försvarsadvokat har sagt att Omar aldrig menade att döda Claudia, att det var en olyckshändelse och att det därför inte borde rubriceras som mord. Patrick menar tvärtom – att det var en medveten handling från en man med ett stort kontrollbehov. Patrick tror att det som hände efter att Claudia och Omar lämnat utestället – precis innan de gick in i Stadsparken – var avgörande för Omars handlande.
– Vittnen berättade hur Claudia ville bryta deras förlovning. De såg hur hon kastade ifrån sig förlovningsringen och att hon ville lämna honom tror jag är förklaringen till att Omar tog Claudias liv.
Efter några minuters paus ropar högtalarrösten upp att förhandlingen återupptas.
Patrick misstänker att Omar nu har slutit sig helt och inte kommer berätta något mer från mordkvällen.
Därför blir han förvånad över det som sen händer.
När förhöret fortsätter igen ändrar sig Omar plötsligt. Tidigare har han sagt att han bara ”knuffat” Claudia i halsen. Nu berättar han hur han tryckt runt hennes hals när hon legat ner på marken.
– Du berättar att hon blev medvetslös, säger Patrick.
– Så det kan vara att jag höll några minuter. Kanske jag höll några minuter, jag är osäker, men jag höll i alla fall, säger Omar.
– Jag tryckte väldigt hårt, säger Omar.
Att Omar erkänner på det här sättet kommer som en överraskning för Patrick. Det är ovanligt att någon under en rättegång helt plötsligt väljer att berätta, menar han.
– Men jag tror det var bra för Claudias anhöriga att han erkände till slut.
På den sista rättegångsdagen yrkar Patrick på livstids fängelse.
I sin plädering säger han att han tror att Omars motiv till mordet var att Claudia ville avsluta relationen, gå sin egen väg och inte längre lyda honom:
”Omar synes bygga sin självkänsla på att kontrollera en annan person och när den personen vill lämna honom för gott reagerar han kraftfullt och går till angrepp, där tror jag att vi har den verkliga förklaringen till att Omar valde att ta Claudias liv natten till den 13 december.”
