Turister skyddar fåglar mot attackerande örnar

Nu när färjan återigen börjat gå till naturreservatet Stora Karlsö efter förra årets nedstängning bekräftas forskarnas misstankar – turisterna spelar en viktig roll som levande fågelskrämmor.

– När det inte kom några besökare förra året kunde vi se mer än 30 havsörnar samtidigt här ovanför. Sillgrisslorna blev livrädda varje gång örnarna dök upp och drog med sig ägg över klippkanten när de flydde, säger Olof Olsson.

Han är forskare vid Stockholm Resilience Center och har sedan många år tillbaka studerat de unika bestånden av sillgrisslor på Stora Karlsö, en naturskyddad ö väster om Gotland.

"Stora gäng"

Stora Karlsö är en livsviktig plats för Östersjöns sillgrisslor. En normal säsong häckar omkring 20 000 par på klipphyllorna längs den lodräta kalkstenskusten. Det är ungefär 80 procent av hela Östersjöns bestånd, som tidvis har varit mycket hotat.

Under sommarsäsongen kommer dessutom ett hundratal turister till ön varje dag, som guidas runt i grupper för att ta del av det speciella naturlivet. Men när färjetrafiken stoppades förra året på grund av pandemin blev det tomt. I stället började himlen fyllas av stora havsörnar.

– Det var framför allt unga örnar. De börjar inte häcka förrän de är åtta till tio år, innan dess kan de dra omkring i stora gäng, säger Olof Olsson.

Ett ägg per säsong

Han beskriver hur sillgrisslorna flydde i stora moln varje gång örnarna visade sig. I flykten kunde de dra med sig ägg över klippkanten, och de obevakade ägg som låg kvar blev i många fall lättplockad mat för gråtrutar och kråkor.

– Sillgrisslor lägger ett ägg per säsong. Om de blir av med ägget tidigt kan de ibland lägga om, säger Olof Olsson.

När Olsson tillsammans med sina forskarkollegor analyserade filmer från häckningsplatser som kameraövervakas kom de fram till att antalet störningar hade ökat med drygt 700 procent under 2020. De såg även att häckningen till slut kom i gång ungefär tio dagar senare än normalt, och att häckningsframgången – alltså antalet kläckta ungar – minskade med åtminstone 25 procent.

– Vi har aldrig sett ett så dåligt år på de 24 år som vi studerat fåglarna, säger Olsson.

Påverkar hela tiden

Studieresultaten har publicerats i tidskriften Biological Conservation. I artikelns titel beskriver forskarna turistgrupperna som "seabird guardians" (sjöfåglarnas beskyddare).

– Även om vi ännu inte har färdiga resultat för i år så ser vi betydligt färre havsörnar nu när besökarna är tillbaka och häckningen sker i normal tid. Det är en tydlig illustration av att vi människor är en mer aktiv del av ekosystemet än vi kanske tror, i både positiv och negativ bemärkelse, säger Olof Olsson.

I studien drar forskarna slutsatsen att den här typen av helhetsperspektiv är viktigt inom naturvården, och att mänsklig närvaro i vissa fall kan användas som en strategi för att skydda känsliga bestånd av exempelvis sjöfågel.

– Vi påverkar hela tiden, vad vi än gör – även på en sådan här ö där allt är skyddat och välreglerat.

Trålfiske ett orosmoln

Men det största hotet mot sjöfåglarna på Stora Karlsö är inte rovfåglar, understryker Olof Olsson. Det stora orosmolnet är i stället ökad exploatering av de havsområden som omger ön, där det just nu inte finns något naturskydd alls. Sillgrisslorna och öns andra sjöfåglar är beroende av ett stort område runt ön för att dyka efter bytesfiskar. Där finns det potential för både vindkraftsutbyggnad och storskaligt fiske.

För närvarande övervakas inte fiskets påverkan på fågelbeståndet och det är inget som ingår när EU till exempel fastslår fiskekvoter, förklarar Olof Olsson. Kvoterna för det industriella trålfisket är omkring 100 000 ton sill och strömming i Östersjön, och drygt 200 000 ton skarpsill – som till största delen mals ner till fiskmjöl. Dessa fiskar är även sjöfåglarnas byten. En stor del av detta trålfiske sker i dag längre söderut, men Olof Olsson är orolig för att det börjar flytta allt närmare Stora Karlsö.

– Det är enorma mängder som tas upp, och eftersom man vill skydda torsken i södra Östersjön finns det planer på att förbjuda fisket efter skarpsill där. Då är risken att det i stället koncentreras hit. Vi har redan sett flera stora trålare ligga och fiska här utanför, så det håller så att säga redan på att ske, säger Olof Olsson.