Fanns ingen hotbild

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-12

Behandlingshemmet höll presskonferens om knivattacken

Kvinnan knivskars till döds på behandligshemmet Tunagården utanför Malmö.

Den kvinnliga vårdaren och pojken kände varandra väl.

Kvinnan hittades av sin kollega – blodig och svårt medtagen.

– Vi är oerhört chockade, säger institutionschefen Bengt Hansson.

Behandlingshemmet Tunagården höll på måndagen presskonferens angående knivattacken i går kväll.

Institutionschefen Bengt Hansson är djupt skakad över det inträffade – han och de andra anställda på behandlingshemmet har mist en kollega under brutala omständigheter.

Fikat tillsammans

Den 15-årige kom till Tunagården i augusti 2006. Han var alltså 13 år när han placerades där, men Bengt Hansson vill inte berätta om pojken var där frivilligt eller om han var tvångsplacerad.

Pojkarna och behandlingsassistenterna hade fikat tillsammans på kvällen. Sedan hade 15-åringen sagt att han ville visa den ena behandlingsassistenten något. De gick i väg till den del av Tunagården där undervisning brukar bedrivas.

Ingen hotbild

Senare hittades kvinnan död av sin kollega.

– Det dröjde bara några minuter innan hon hittades, säger Bengt Hansson.

Vårdaren och pojken kände varandra väl och enligt Hansson fanns det ingen hotbild.

Tunagården har bara haft ett fåtal hotfulla incidenter de senaste fem åren.

Om någon av de anställda känner sig hotade ökas bemanningen, men så var det inte i detta fall. Bara två pojkar och två kvinnliga anställda var kvar på Tunagården under söndagen. Som Aftonbladet tidigare berättar var resten, sex ungdomar med personal, på fiskeutflykt.

"Kompetent"

Kvinnan har varit vikarie på Tunagården sedan 2005 och var på väg att få en fast anställning.

– Det var en oerhört kompetent person, säger Bengt Hansson.

Efter att pojken attackerat kvinnan skar han sig själv i buken.

– Han har inte skurit sig själv tidigare.

De andra pojkarna flyttas nu till en annan plats. De anställda är djupt skärrade.

– Många orkar inte jobba, säger Hansson.