’Jag är tyngd av saknad’

Publicerad 2012-02-27

Erland Josephson blev 88 år – Liv Ullmann sörjer en nära vän

Han var en av våra största skådespelare genom tiderna.

I lördags somnade ­Erland Josephson in, ­omgiven av sina närmaste.

Han blev 88 år gammal.

– Jag höll honom i handen under dödsögonblicket, säger sonen Ludvig.

Han var populär chef och konstnärlig ledare på ­Dramaten. Han har skrivit ett 30-tal böcker – romaner, dramer och lyrik. Men framför allt var Erland Josephson ett respekterat namn som skådespelare, både på vita duken och på teaterscenen.

Levde som en familj

Samarbetet med nära ­vännen Ingmar Bergman hade pågått i många år när Erland Josephson fick sitt stora genombrott med ”­Scener ur ett äktenskap”. Bergman regisserade och Liv Ullmann och Erland ­Josephson spelade huvudrollerna.

Liv Ullmann berättar för Aftonbladet att ett av ­hennes starkaste minnen av Josephson är från inspelningen av tv-serien som ­senare blev en film – sommaren 1972 på Fårö. Ensemblen levde som en familj i den gotländska sommargrönskan. På kvällarna ordnade filmteamet storartade fester där alla deltog: fotografer, sminköser, skådespelare och regissören själv.

– Jag är tyngd av sorg och saknad. Han var en av mina bästa vänner, säger Liv ­Ullmann, som nåddes av dödsbeskedet på väg till ­Oscarsgalan.

När Erland Josephson ­senare gifte sig med Ulla var vittnena Liv Ullmann och Ingmar Bergman de enda närvarande, förutom vigselförrättaren.

”Han var beläst”

Och den som regisserade bröllopet var Ingmar Bergman.

– Det var ett fint bröllop och jag är glad över att Ulla och Erland fick så många ­fina år tillsammans efter det, säger Liv Ullmann.

Andra kollegor och vänner målar också upp en varm bild av Erland Josephson. Han och Börje Ahlstedt spelade tillsammans i en annan stor succé, Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”.

– Han var beläst, ödmjuk och bildad. Som chef på Dramaten var han storartad, en av de två bästa genom tiderna, säger Börje Ahlstedt.

Erland Josephson och Ingmar Bergmans vänskap höll livet ut. Josephson ringde Bergman klockan elva varje lördag.

– Vi för ett väldigt levande samtal om livet. Mer vill jag inte berätta, sa Erland ­Josephson till Aftonbladet ett halvår innan Bergman avled.

Under senare år blev ­Erland Josephson allt mer märkt av sin sjukdom, parkinson. Men när Liv ­Ullmann träffade honom på sjukhemmet var han alltid på gott humör.

”Hade sina stunder”

– Som vanligt hade vi så roligt. Jag skrattade så att jag låg på golvet. Sjukhus­personalen måste ha trott att vi var tokiga.

Erland Josephson avled klockan 21 i lördags kväll på Stockholms sjukhem. Sonen Ludvig och hustrun Ulla fanns med honom ända till slutet.

– Jag kommer att sakna honom väldigt mycket. Han hade sina bättre och sämre stunder mot slutet. Men de två sista åren kunde inte ha blivit bättre. Nu får jag bära honom inom mig, säger Ludvig Josephson.