På mysiga Söder bor de värsta hycklarna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-10

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ni vet vilka de är. Min ålder, lite yngre, lite äldre. Gör ungefär det jag gör. Jobbar kanske på tidning, sysslar med nån form av kultur eller, om de arbetar med reklam, så är de ändå djävulskt noga med att påpeka att de har gjort en kampanj en gång, för Amnesty. Gratis.

De älskar sitt Söder, det är några grader varmare där, Heja Bajen och Street är toppen och ekologiska lådan får en att må gott i själen.

De gillar inte utvecklingen (”har du sett alla golfbagar... vad är det som händer med Söder egentligen?”) och trots att de själva omvandlade redan under förra vändan, så tycker de att utförsäljningen av allmännyttan är ja?? oroväckande.

Nu står de och vaggar sina välekiperade nyfödda vid Nytorget i brand new barnvagn för flera lax, samtidigt som de ojar sig över att konsumtionshetsen fuckar planeten.

Och eftersom de har Banksys streetartbok liggandes på vardagsrumsbordet förstår de inte att deras lägenheter ser exakt ut som dem i homestyling-programmen de älskar att dissa. Under lunchen på moskén säger de att vår flyktingpolitik suger, men har inga problem att utnyttja papperslösa människor som skottar snö från taken om vintern eftersom ”oops, bostadsrättsföreningen tog ju bara det billigaste”.

Men det har blivit allt svårare för dem att få det att gå ihop. Att höra förklaringarna om varför de numera dessutom har svart städhjälp är ren och skär underhållning:

”Vi skulle ju inte ha råd annars” (tja, låt bli då) eller ”jag skulle liksom aldrig hinna med om inte...” (nehä?) eller ”det är därför det är så bra med avdraget.” (ja, fast alla vi andra kanske tycker att det är halvkul att vi ska subventionera vissas ovilja att betala vad en annan människas arbete är värt).

Och då de bara umgås med likasinnade tror de faktiskt att de utgör nåt slags tvärsnitt av befolkningen.

Jag tror att de går igenom en rätt jobbig identitetskris. De vill liksom inte erkänna vad de är. De pratar ju orättvisor, de spelar inte golf. De bär slackiga jeans och sköna scarfs, herregud. Inte kan väl de vara moderater?

Eh. Jo.

Jennie Dielemans

Följ ämnen i artikeln