Anställda och volontärer vittnar om trakasserier

Uppdaterad 2016-06-18 | Publicerad 2016-06-02

Flera inom Londonförsamlingen har slagit larm om kyrkoherden Michael Persson.

Nu vittnar volontärer och anställda om trakasserier.   

– ”Hur känns det att ha en finsk pinne i baken?” sa kyrkoherden om en flicka som hade en finsk pojkvän. Det är förfärligt, säger diakonen Inger Öhlén, som jobbade i församlingen när det hände.

Varje år söker utlandskyrkan i London två volontärer som under knappt ett år ska hjälpa till i församlingen.

Volontärerna lyder direkt under kyrkoherden och biskopskandidaten Michael Persson, som är utsänd på uppdrag av Svenska kyrkan i utlandet, Skut.

Aftonbladet har varit i kontakt med flera tidigare volontärer och anställda som berättar om olika trakasserier.

– Jag har varit med om att kyrkoherden skämtat grovt om en volontärs sexliv vilket chockade alla som hörde det. Han har kommenterat volontärers kjolar med saker som ”nu kan man se hela härligheten” och han har även skällt ut mig på sätt som inte alls var okej, säger Sofi, som jobbade i församlingen som volontär.

En annan volontär beskriver det som att hon regelbundet utsattes för trakasserier under sin tid i London.  

– Det har varit ganska dåliga förhållanden mellan kyrkoherden och mig. Det rör sig om trakasserier. Det har varit rena utskällningar och ganska grovt i en så hierarkisk miljö som det är.

”Var som två personer”

Sofi berättar att Michael Persson ofta pratade illa om tidigare volontärer eller andra anställda.  

– Kyrkoherden var som två personer. Man visste aldrig vad han sa när man inte var där.

Även personer som har varit anställda i församlingen har reagerat.

– Om en volontär hade en finsk pojkvän kunde kyrkoherden säga ”hur känns det att ha haft en finsk pinne i baken i natt?”. Att säga så som chef är inte okej. Det är inte sunt. Jag skulle aldrig låta mina två barn jobba som volontärer i London, säger Inger Öhlén, som tidigare jobbade som diakon i Londonförsamlingen. 

Hon tycker att agerandet är ”ovärdigt för en representant för Svenska kyrkan”.

– Det är inte ett korrekt beteende för en biskopskandidat, eller för en vuxen överhuvudtaget. 

”Bet ihop”

En annan tidigare anställd beskriver situationen i London som att flera volontärer var ”jättemissnöjda”, men att de bara ”bet ihop”.

– Volontärerna tyckte det var för jävligt, men de var så tacksamma för att de fick ett år i London. Även om de blev jättenedtryckta så ville de inte åka hem.

Den tidigare anställde är i dag kritisk till Michael Persson. 

– Det kan inte vara lätt för en person som är 19-20 år. Men det är som vanligt i kyrkan. Det är kristligt att förlåta.

Ville lägga locket på

Men trots att flera volontärer påtalat problemen – bland annat med kyrkorådet i London – har det inte fått några konsekvenser.

– Det kändes aldrig som att kyrkan tog det här på allvar, eftersom det var unga tjejers ord som stod mot kyrkoherdens. Det kändes som kyrkan ville lägga locket på när vi tog upp det här, säger Sofi.

Den före detta regionchefen för utlandskyrkan, Mats Hulander, berättar om flera flickor som slagit larm om förhållandena i London.

– Många gånger så har volontärerna gråtande hört av sig. I Sverige skulle vi kalla det för mobbning eller kränkande särbehandling. De signaler jag fick var att Michael Persson utan synbar anledning hade fått väldiga vredesutbrott.

”Aldrig hört det”

Michael Persson säger att han inte medvetet har fällt sexistiska kommentarer och varit elak mot någon.

Och när det gäller uttalandet om ”en finsk pinne i baken” säger han:

– Jag har aldrig hört det. Jag vet inte om mina överordnade har hört det. Eller kyrkorådet har hört det. För det här är något som jag inte hört. Det är ingen som har kommenterat detta till mig. Men, men om du säger att många som går och pratar om detta.

Som säger att du har sagt det alltså. Det är flera.

– Men då borde ju min chef eller kyrkorådsordförande veta detta.

Jamen. Framför allt du borde väl veta det?

– Men jag säger ju att jag inte alls känner igen mig att jag ska ha uttryckt mig på ett så förnedrande sätt.

Samtidigt säger Michael Persson angående ett av de andra fallen:

– Om nån har upplevt mitt uppträdande kränkande så ber jag naturligtvis om ursäkt. Men ja, man får inte säga såna kommentarer. Det förstår jag ju också.

Fotnot: Sofi, som vill vara anonym, heter i verkligheten något annat.