”Vi behöver myter”

Folkloristen om
fredagen den 13

Myterna om fredagen den 13 började berättas i slutet av 1800-talet.

Men otursdagen har rötter som ligger långt tillbaka i tiden.

– Det är naturligt att vi söker förklaringar till otur och olyckor, säger folkloristen Tora Wall.

helskärm

Den skrockfulle håller sig inomhus på fredagen den 13, så har det varit sedan ryktena om otursdagen började spridas för drygt 100 år sedan.

Urgamla rötter

Men i själva verket har vår berömda otursdag urgamla rötter.

– Det här är gammalt och nytt på samma gång faktiskt. Det är egentligen två företeelser som smält samman, förklarar folkloristen Tora Wall på Nordiska museet.

I det gamla bondesamhället var fredagen en otursdag. Eftersom Jesus korsfästes på en fredag ansågs dagen vara tung och dyster. Det fanns mycket man inte skulle göra just en fredag.

– Man hade föreställningen att man inte skulle kamma löss, klippa naglarna, gifta sig eller flytta på en fredag, säger Tora Wall.

Vi behöver myterna

På samma sätt har människor länge funderat över talet tretton och dess egenskaper. Enligt Tora Wall sträcker sig myterna så långt tillbaka som till Babylonien.

– Där stod talet tolv för harmoni och ordning medan talet tretton stod för kaos och magi. Det finns också en teori om att otursmyten kommer från att man vid nattvarden var tretton vid bordet med den förrädiske Judas.

De två myterna smälte samman i slutet av 1800-talet och förstärktes sedan under 1900-talet. Tora Wall tror det beror på att idén om en otursdag är lockande för fantasin.

– Det är tacksamt att leta efter varsel och söka förklaringar till otur och olyckor. Jag tror vi behöver myter och saker att berätta om.