Anna Lindhs man, de svagas kämpe

Lena Mellin

Bo Holmberg handplockades till regeringen av Olof Palme

Bo Holmberg dog i sitt hem i torsdags.

För de flesta av oss var han Anna Lindhs man.

Men bakom sig hade han en lång karriär, både som politiker och statstjänsteman.

Under några år bodde Bo Holmberg och jag i samma kvarter på Södermalm i Stockholm. Vi träffades ibland på Konsum. Bo Holmberg var genuint social och hade alltid tid för ett vänligt ord.

Han föddes i Härnösand och efter folkhögskola och utbildning till socionom gjorde han en snabb politisk karriär. Bara 34 år gammal blev han landstingsråd, sex år senare plockade Olof Palme in honom i regeringen som kommun- och civilminister.

Landshövding

1988, när Ingvar Carlsson var statsminister, fick Bo Holmberg sluta som minister och satt sedan i riksdagens socialutskott tills han utsågs till landshövding i Sörmland 1996. Åren före pensioneringen var han generaldirektör i regeringskansliet.

Det var framför allt vården och kommunerna som Bo Holmberg ägnade sig åt.

Under lumpen som fältjägare i Östersund drabbades han av reumatism. Medicinerna hjälpte inte och till slut skrev han in sig på ett hälsohem.

– Jag blev vegetarian, drack inte alkohol och åt inte ens mjölkprodukter eller vanligt bröd på nästan fyra år, berättade han.

Dieten gav effekt, Bo Holmberg blev bättre.

Det fick politiska konsekvenser. Västernorrlands landsting köpte ett gammalt sanatorium och gjorde om det till hälsohem. Österåsen är fortfarande landets enda landstingsägda hälsohem.

Gillade kooperativ

Som civilminister skulle Bo Holmberg modernisera kommunerna. Han tyckte att den kommunala verksamheten mådde bra av konkurrens, särskilt från kooperativ. Men han ansåg också att det fanns gränser för hur långt privatiseringarna kunde gå.

– Vilken valfrihet gäller för den som önskar kommunal verksamhet om sådan inte finns? undrade Holmberg retoriskt i en riksdagsmotion 1992.

Kritiserade psykvården

Bo Holmberg ledde den stora psykiatriutredningen i början av 1990-talet. Den tillsattes efter larm om att patienterna lämnats vind för våg när de stora mentalsjukhusen las ner. Holmberg förslog att kommunerna och landstingen skulle ansvara för de psyksjuka.

Men mordet på hans hustru blev en tragisk påminnelse om att inte heller det fungerat. Kort efter Anna Lindhs död gick han till mycket hårt angrepp på psykvården och tyckte att staten skulle ta över ansvaret.

Till skillnad från Anna Lindh var Bo Holmberg skeptisk till det svenska medlemskapet i EU. Men på sin 60-årsdag 2002 bar han ändå det danska ordförandeskapets blåa slips.

– Den bär jag till min hustrus ära. Det är kärlek.