Vännerna samlar namnunderskrifter för att rädda Arsen

SÖDERHAMN. 12-årige Arsen lider av en okänd sjukdom men ska ändå utvisas anser Migrationsverket.

Han skakar, har svårt för att tala och att gå och i hemlandet Armenien trakasserades han på grund av sitt handikapp.

Nu har vänner till familjen samlat ihop namnunderskrifter som de hoppas ska påverka beslutet.

I lägenheten i Söderhamn sitter familjen Serobyan från Armenien. Lägenheten är pyntad inför julen men den där riktiga förväntan inför den stora helgen överskuggas av deras stora oro inför framtiden.

Fram till dess att beslutet fattas i Migrationsdomstolen kan de inte göra annat än att vänta.

– Vi är oroliga och stressade eftersom vi inte vet någonting. Om det blir ett avslag, hur blir framtiden då? frågar sig hans 15-åriga bror Vachen.

Vännen Ove Högel har engagerat sig i familjens öde och tog initiativet till en namninsamling för de som vill stödja Arsens kamp.

De drygt 800 namnunderskrifterna skickades sedan till Migrationsdomstolen.

– Vi hoppas naturligtvis att de ska inse att Arsen är ett sjukt barn som varit i Sverige under ganska lång tid nu och ändra sitt beslut, säger Ove Högel.

Aftonbladet har tidigare berättat om 12-årige Arsen Serobyan som lider av en svår okänd sjukdom.

Ingen tydlig diagnos

När han bara var ett par år gammal märkte hans föräldrar att något inte stämde. Sonen fick dålig balans, sämre syn och skakningar. Han hade även svårt att tala och gå.

De sökte hjälp hos olika läkare i Armenien som gav olika förklaringar men ingen tydlig diagnos. En neurolog som undersökte sonen vid 4,5 års ålder gav honom en dödsdom.

– Hon sa att hans sjukdom var väldigt allvarlig och att han inte skulle leva längre än till ungefär 8 års ålder. Det var ett fruktansvärt besked. Jag grät hela vägen från sjukhuset, har hans pappa Seyran tidigare sagt till Aftonbladet.

Tillsammans med sin mamma Anna, pappa Seyran och äldre bror Vachen kom Arsen den 30 juni till Sverige och Söderhamn.

När sonen blev sjuk sålde familjen huset i Armenien och kom till Sverige i hopp om att få hjälp och vård.

– Vi ville ge honom ett mer värdigt liv och en framtid, säger hans mamma Anna.

Trivs väldigt bra

I Söderhamn går Arsen på en särskola där han trivs väldigt bra. Han är lycklig varje dag när han får träffa sina kamrater och lära sig svenska, engelska och slöjd.

Nyligen skrev alla hans klasskamrater sina namn på ett stort hjärta som överlämnades till Arsen eftersom de vill ha kvar sin klasskompis.

– Det betyder mycket för familjen att de har ett stöd i samhället, säger Ove Högel.

Slagen och hånad

I Armenien blev pojken utfryst. Han blev ofta slagen och hånad på grund av sin funktionsnedsättning.

– Jag såg hur dumma de var mot honom och fick gripa in och hjälpa honom många gånger, säger storebror Vachen.

Bilden av hur Arsen hade det i skolan i Armenien stöds av flera olika studier. Enligt en UNICEF-studie från 2012 gick ett av fem barn med funktionsnedsättning i landet inte i skolan och ett av åtta barn bodde på institution.

De riskerar dessutom att utsättas för fysiskt och psykiskt våld av andra barn och av personal. 

Migrationsverket har avslagit tidigare asylansökningar med motiveringen att det finns vård och särskilda skolor för Arsen i hans hemland.

Men bland de dokument som skickats in med den nya överklagan finns bland annat ett intyg från sjukvården i Armenien som tyder på motsatsen.

Enligt skrivelsen har man ingen möjlighet att ställa en diagnos och har inte heller de resurser som krävs för ett så komplicerat sjukdomstillstånd.

Ingen vet exakt vad Arsen lider av för sjukdom.

I ett läkarutlåtande som finns med i överklagan till Migrationsdomstolen skriver en överläkare på barnkliniken att Arsens sjukdom kan vara progressiv. Det innebär att den kan vara möjlig att behandla eller bromsa.

“Att få möjlighet till en klar diagnos är angeläget. Eventuell utvisning innan diagnos kan innebära att en behandling som kan ges i Sverige inte ges möjlighet till Arsen då han inte finns här vid diagnos”, skriver läkaren.

Behöver livslånga insatser

Läkaren skriver också att Arsen behöver livslånga insatser för att behålla och förbättra sin rörelseförmåga och den intellektuella utvecklingen.

Om inte kommer hans levnadsvillkor att försämras betydligt, skriver läkaren.

DNA-tester har tagits på Karolinska sjukhuset men provsvaren har inte kommit.

– Om Arsen fick en diagnos kunde han få behandling som sjukgymnastik och annat som kan förbättra hans tillstånd. Om han skickas tillbaka hamnar han inom fyra väggar och det innebär bara en sak: en långsam och säker död, säger Ove Högel.

Förutom andra skäl har familjen Serdobyan vistats i Sverige i drygt 3,5 år. Det innebär att Arsen mer eller mindre har glömt sitt modersmål.

I Sverige har han ett nytt liv med kompisar och en meningsfull vardag.
Familjens advokat Falah Rasul hoppas att Migrationsdomstolen ska ta hänsyn till samtliga omständigheter som åberopats i målet till stöd för yrkandet om att det i målet föreligger såväl synnerligen som särskilt ömmande omständigheter. Familjen har åberopat bland annat situationen i hemlandet, barnets allvarliga och progressiva hälsotillstånd samt barnets och familjens utomordentligt starka anpassning och anknytning till Sverige.

Institutet särskilt ömmande omständigheter infördes 2014 i syfte att markera att de ömmande omständigheter som åberopas av ett barn inte behöver vara av samma tyngd som om de hade åberopats av en vuxen.

– I sitt hemland riskerar han att trakasseras eller låsas in, hela familjen har anpassat sig till Sverige men framförallt handlar det om ett sjukt barn där vi har ett mycket starkt läkarutlåtande som jag hoppas att domstolen – tillsammans med de andra åberopade omständigheterna, tar hänsyn till i sin bedömning och utgången i målet.

”Riskerar att låsas in”

Institutet särskilt ömmande omständigheter infördes 2014 i syfte att markera att de ömmande omständigheter som åberopas av ett barn inte behöver vara av samma tyngd som om de hade åberopats av en vuxen.

– I sitt hemland riskerar han att trakasseras eller låsas in, hela familjen har anpassat sig till Sverige men framförallt handlar det om ett sjukt barn där vi har ett mycket starkt läkarutlåtande som jag hoppas att domstolen – tillsammans med de andra åberopade omständigheterna, tar hänsyn till i sin bedömning och utgången i målet.