En stinkande bjässe
Publicerad 2011-05-19
En blomma borde inte vara någon stor nyhet.
Men det är det.
Åtminstone när det gäller den vidrigt stinkande jätteknölkallan.
– Vi som var här när den slog ut var tvungna att tvätta kläder när vi kom hem på grund av stanken, säger botanisten Karin Magnusson.
Blommor är guds hälsning från en annan värld, heter det. Om det stämmer för jätteknölkallan så finns det skäl till oro.
Att den enorma växten från Sumatra blommar över huvudtaget är extremt sällsynt.
Och när det gör det - jösses!
– Den luktar som en blandning av kålsoppa och död grävling. Du vet, ett riktigt kadaver som legat ett tag, säger Karin Magnusson.
Personalen på Bergianska trädgården i Stockholm har väntat i 16 år, och strax efter lunch i går slog jätteknölens blomma äntligen ut. Senast ett exemplar blommade var 2005, och innan dess 1935.
Lockar insekter
Den värsta stanken klingar av efter det första dygnet. Och när du läser detta är festen troligen över. Blomningen pågår bara två dygn. Sedan vissnar blomman snabbt.
– Stanken lockar till sig insekter som fastnar längst ner i blomman. När den vissnar efter två dygn kommer insekterna loss, helt inbäddade i pollen.
Jätteknölkallan växer i regnskogsklimat. Det exemplar som nu blommar är en småtting i sammanhanget, med en rotknöl på cirka 40 kilo. De riktiga bjässarna kan väga uppåt 100 kilo.
Som om inte den vedervärdiga stanken vore nog: det latinska namnet är Amorphophallus titanum. På ren svenska blir det oformlig jättefallos. Vilket är precis vad blomman ser ut som.
"Kadavria" - efter lukten
De jätteknölkallor som finns på botaniska trädgårdar runt om i världen brukar döpas, ofta med anspelningar på utseendet eller stanken. Så även den stinkande bjässen i Bergianska.
– Vi har inte bestämt oss än, men det lutar åt Kadavria, på grund av stanken.